Bart Davenport: Palaces & The Donkeys: Living on the Other Side

BART DAVENPORT
Palaces
Antenna Farm/Border
Betyg: 8

THE DONKEYS
Living on the Other Side
Dead Oceans/Border
Betyg: 7

Tycker du att »Modern Guilt« med Beck var en rätt trist Kalifornien av i dag-skiva?
   Upp med hakan, det finns alternativ.
   Bart Davenport är den forne garagerockaren som i egenskap av softrockig soloartist ägnat sig åt ett snajdigt västkustsound det har varit omöjligt att inte älska. Till viss del för att elementen av soul (mer Philly än Memphis) och country (mer Kalifornien än Tennessee) så odramatiskt har flätat samman det urbant gatusmarta och det lantligt obrydda. För att en oinvigd ska kunna inbilla sig hans väna, lite drömska sound räcker det egentligen med att begrunda en av hans gamla textrader; »city boy on a train ride through the country.«
   Den som är bekant med »Bart Davenport« (2002), »Game Preserve« (2003) och »Maroon Cocoon« (2005) finner få överraskningar på »Palaces«. Det är mer av samma vara, om än fortsatt förfinat in i minsta detalj. »A Young One« är en Gamble & Huff-pastisch som är lätt att förväxla med ett mirakel. »Freeway Flowers« är Paul McCartney i ett litet gospelkapell. Inget försämras av att de på pappret hopplösa försöken med bossacountry – »Jon Jon«, »Dangerous One« – måste betecknas som sensationellt lyckade.
   Även om man saknar föregångarens änglalika Everlys-körer från The Moore Brothers är det oundvikligt att påstå: Bart har gjort det igen.
   The Donkeys står för en mer arketypisk kalifornisk countryrock, inte fjärran från de kosmiska toppar som Beachwood Sparks svävade i väg till för sju–åtta år sedan. Dessa fyra San Diego-surfare kan nog ses som en karikatyr på den typ av strandbohemiska lufsar som fick sin evige ikon i Dennis Wilson. Brunbrända, solblekta häradsbetäckare som kanske ägnar oproportionerligt mycket tid i stenat skick. Det finns en del i deras texter och musik som pekar på det.
   Samtidigt erbjuder »Living on the Other Side«, bandets andra album, en synnerligen stilla och skön oas för den stressade nutidsmänniskan. En må bra-skiva som trots brist på karisma i sången får en att vilja odla skägg och rota fram alla de westernmönstrade skjortor man hittat på Andy’s Chee-Pees genom åren.
PIERRE HELLQVIST
2008-09-16