Timbuktu: En high 5 & 1 falafel

TIMBUKTU
En high 5 & 1 falafel
Juju/Playground
Betyg: 6

Svårt, det här.
   På sjätte fullängdaren (ej inräknat liveplattan med Damn) blandar Jason Diakité smeten precis som vanligt. Skånsk rotvälska möter Måns Asplunds rakt igenom fläckfria produktion. Ömsom roliga, ömsom allvarliga textrim från en fin MC som inte sällan ligger i gyttret och flinar åt stjärnorna. En samhällskritisk klackspark från en kille som försover sig för femtioelfte gången. Fet hiphop på svenska. Sväng.
   Den inledande trippeln »Tänk om« (med vältajmad Obama-sampling), »N.A.P.« och »Välj mej« är oemotståndlig partyfunk med Timbuktu som lekledare. Jag gillar, verkligen.
   Samtidigt: Har vi inte hört allt det här förut? Mixen av blågula folktoner, beats och berättelser från Malmös gator, check. En låt om hur glömsk huvudpersonen är, check. Gästinhopp vid mikrofonen av Chords och Svante Lodén, dubbelcheck. Precis som vanligt. Varianter, versioner och liknande historier med annat komp har Timbuktu redan presenterat tidigare i karriären, främst allra på »The botten is nådd« (2003) och – hans största skivstund hittills– »Alla vill till himmelen men ingen vill dö« (2005).
   Fortfarande lyssnar jag mer än gärna på Timbuktu, fortfarande är det svårt att sitta still. Live är han och Damn svårslagna, till och med outstanding i sin genre. Men det går inte komma ifrån det faktum att nya plattan tappar fart och intresse ju närmare slutet vi kommer. Avslutande Dregen-samarbetet »Tack för kaffet« är nog mest roligt för de inblandade själva.
   »En high 5 & 1 falafel« är en stabil hälsning från söder.
   Men jag hade nog hoppats på lite mer än så.
ANDERS DAHLBOM
2008-11-04