Common: Universal Mind Control

COMMON
Universal Mind Control
Geffen/Universal
Betyg: 3

Det sägs att »Universal Mind Control« ska vara Commons experimentella album med fokus på dansgolvet. Varför han har valt att lägga merparten i händerna på Neptunes – hjärnorna bakom det mest utspelade soundet i genren – är nästan lika svårförståeligt som omslaget.
   Common är rapparen vars ambition ligger i musikaliska budskap där varje stavelse uttalas noga, det tar lite tid. I synnerhet som han tycks vägra att kompromissa. Det var väl just det som gjorde att Common passade så bra tillsammans med J Dilla, mot offbeat-kompositionerna var han i tid. Takterna böjdes efter den lite fyrkantiga stjärnan i stället för tvärtom. Neptunes snickrar å sin sida en snabbfotad form som lyfter fram det stela och lite baktunga. Common förvandlas till killen som alltid förstörde flytet när man hoppade hopprep som barn, han som räknade in i en evighet för att sen hoppa några klumpiga hopp i otakt innan han trasslade in sig.
   Resultatet är ganska tråkigt, sammantaget finns här få spår som inspirerar en att ge sig ut på dansgolvet och det enda som får följa med hem är MR DJ-producerade »Everywhere«. Inte för Commons skull utan för Trickys forna musa Martina Topley-Bird – den distade produktionen och hennes alltid så ljuvt likgiltiga röst skapar en intressant kontrast som räddar lyssnaren från att drunkna helt i Radio Rix-funken. Ett sound som sägs vara inspirerat av Afrika Bambaataa och techno men som knappast kommer i närheten av den tidiga hiphopens nyfikna referenstänjande.
   Några technoinfluenser har jag också svårt att hitta, vilket egentligen är rätt märkligt. Common härstammar trots allt från Chicago, bara några mil från Detroit. Han tillhör samma generation som Carl Craig och har Kerri Chandler inom geografiskt räckhåll, det skulle förvåna mig om han under sin uppväxt inte delade det smala skivaffärsutbudet i regionen med de flesta starkast lysande stjärnorna på technohimlen. Några takter österifrån hade gjort »Universal Mind Control« så mycket roligare att lyssna på. Common har ju råd att ta ut svängarna lite nu när Hollywood står för notan.
   I stället blev det slätstruket. Inte vad man hade hoppats på av mannen bakom »Thelonious«. Bättre lycka nästa gång.
JENNY SÖRBY
2008-12-09