Anthony Hamilton: The Point of It All

ANTHONY HAMILTON
The Point of It All
Arista/Sony
Betyg: 8
 
Anthony Hamilton har haft en mängd oförtjänta problem av skivbolagskaraktär genom åren – hans första, tydligen mästerliga album försvann från marknaden i princip innan det hade kommit ut och två album dessförinnan gavs av olyckliga anledningar inte ut över huvud taget – men det är nog inte bara det som draperar allt han sjunger i ett så tilltalande vemod.
   En blandning av mystik, vemod och framåtriktat samhällsengagemang. Ett uttryck som lätt härleds till soulhjältar som Bobby Womack, Curtis Mayfield och Bill Withers. Och Hamilton tål den jämförelsen.
   »The Point of It All«, som hade arbetsnamnet »The Life of a Southern Gentleman«, är hans femte album. Det är ett helgjutet, nästan rakt igenom engagerande album. Med musik som är lite mer nedtonad, men inte mindre känsloladdad än den på nu fem år gamla storsäljaren »Comin’ From Where I’m From«. Och även om materialet är mer än stabilt, så är det fortfarande rösten som bär fram musiken.
   Han har fortfarande en av de där sångrösterna man instinktivt lyssnar till, som man direkt känner att den är grundad i ett liv utan särskilt många runda hörn. Det är inget man behöver fundera på, det bara känns.
   Han levererar sina sånger så att de känns, ända in till benet. Han är vår tids mest övertygande, trovärdiga soulsångare.
   Och sånt hänger ibland på en tunn, svårdefinierad tråd. Man tror helt enkelt på varenda litet ord Anthony Hamilton sjunger, medan en likartad sångare som John Legend aldrig blir mer övertygande än vad Elton John kunde vara en inspirerad kväll för trettio år sedan. Det må vara omodernt att tala om, och för den delen att romantisera, saker som »ärr på hjärtan« och sånt, men den som inte hör skillnad på Hamilton och Legend hör heller inte skillnad på »soul« och »manér«.
LENNART PERSSON
2008-12-16