Salem: Astronaut

SALEM
Astronaut
Virgin/EMI
Betyg: 5

Jag har spenderat en söndag med »Tiden och musiken«, Erik Kjellbergs mycket läsvärda bok om den svenske jazzpianisten Jan Johansson. Där fastnade jag för två citat gällande musikens roll eller funktion i termer av det konstnärliga kontra det folkliga. Kjellberg konstaterar att »varje tid har haft sina drömmar om musikens obundenhet«, samtidigt som musiken också »vidmakthåller minnen, traditioner och samhörighet«.
   Salem Al Fakir – eller bara Salem som han numera väljer att kalla sig – framstår efter sin nationella framgång med debutalbumet »This is Who I am« som en artist som är folklig just i kraft av det Kjellberg skriver. Minnena, traditionerna och samhörigheten så de konstruerats och ramats in av populärkulturella uttryck som film och musik ligger som fint inarbetade spår i varje låt Huddinge-killen släpper ifrån sig. Troligtvis inte helt avsiktligt, men referenser är ju liksom språk alltid dömda att leda bakåt i tiden.
   I fallet »Astronaut« till sjuttiotalets melodiösa rock och pop, med spår av åttio- och nittiotal. Det är en hel bild- och tankevärld som häftar fast vid soundet som Salem snickrar ihop med Adolf Fredrik-skolad flit och precision. Led Zeppelin möter Toto, Elton John, till och med Gyllene Tider ekar någonstans som ett feelgood-eko från vad som lätt framstår som mer bekymmersfria epoker. Det är omöjligt att inte tänka på skoldanser, »Fame«-avsnitt eller Michael J. Fox-filmer till låtar som »Cold Shower« eller – den så uppenbart Toto-inspirerade – »Roxy«.
   I pressutskicket av »Astronaut« spås han en lysande internationell karriär, vilket framstår som fullständigt logiskt. Det är inte bara människor i Sverige som bär trettio år av gemensamma populärkulturella referenser i bagaget. Även om jag alltid haft lite svårt att närma mig den kontrollerade, skolade musikertradition som Salem bekänner sig till och kanske hade önskat mer obundenhet så är det ändå svårt att inte charmas av hans andra album. »Cold Shower« och »Bluest Eyes« är riktigt fin och välgjord folkhemspop.
JENNY SÖRBY
2009-03-17