The Drones: Havilah

THE DRONES
Havilah
ATP/Border
Betyg: 7
 
Jag är besatt av geografi. Tänker ibland att jag ska strunta i att nämna varifrån ett band eller en artist kommer, lyssna utan kartor i huvudet. Men när det gäller The Drones är det svårt att ignorera landskapen som målas upp i musiken. Det räcker bara att Gareth Liddiard öppnar munnen och slänger ut några diftonger så vet man att han kommer från Australien.
   Titeln, »Havilah«, betyder sandigt område på hebreiska. Och soundet på gruppens fjärde album är episkt och taggigt, med tydliga linjer från åttiotalsskivor med Nick Cave och The Triffids. En annan parallell är American Music Club (lyssna på »Careful as You Go«). Lite Crazy Horse här och där också. 
   Ibland tar Liddiard i för mycket, musklerna spänns i onödan, ett par sekvenser smakar grunge.
   Bortsett från små fadäser är det en riktigt bra skiva där humörsvängningarna oftast är positiva, dramatiken känns sällan överdriven, och Drones balanserar på rätt sida av stupen. Det är musik som kan vara reflekterande, luta sig tillbaka, samla kraft och sedan explodera med Liddiards röst och texter som hotfulla åskmoln. Dan Luscombes gitarr ligger och skallrar som en orm och hugger till då och då.
   Det är väldigt mycket Nick Cave. Men Gareth Liddiard kan ju inte gömma dialekten, dessutom har både han och hela bandet har en egen egg. De mutar in en egen ådra på den australiska rockkartan. Och nu är det kört igen. Jag tar fram atlasen, letar efter Mt Buffalo nära Myrtleford i delstaten Victoria, det är just där – i gamla guldgrävartrakter – som Drones spelat in skivan.
PM JÖNSSON

2009-03-17