David Sandström: Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag
DAVID SANDSTRÖM
Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag
Demon Box/NMW
Betyg: 9
Sara Lidman skriver i romanen »Hjortronlandet« (1955): »En enslig lada i regnet, en bjälke som viskade: sommaren lurade dig, gjorde dig till ett litet djur, och nu begärs det att du skall vara människa på ingenting. Du har det outhärdligt, meningslöst, kom till mig, visa att du har en smula stolthet … Och torpmänniskan sa: jag har inte så pass som ett rep. Men bjälken envisades: gå till byn och låna ett – ingen skall finna på att kräva det tillbaka. Och torpmänniskan sa: jo, imorgon. Om det inte händer nåt innan imorgon, så kommer jag.«
Några av de första ord som möter en när man slår upp cd-häftet till David Sandströms (ex-Refused, The Facer, Text) solodebut är: »Bjälken rymmer allt vansinne du aldrig tagit i beräkning/bjälken rymmer all orätt/kängornas droppar av morgondagg faller på ladugårdsgolv/tvärs över gården/med varliga steg/slutsteg/varje meter ett övergrepp/varje avtryck ett grepp om historien/vrider ett varv runt sin axel/driver med strömmen/han faller men landar aldrig.«
»Han« är Davids morfar, bonden Sigvard Nilsson (1908–1968), bosatt i Degernäs, Västerbotten. Ett offer för Sveriges regerings avveckling av småbrukssamhället.
»Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag« handlar om honom.
»Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag« är en av de naknaste, modigaste och bästa skivor som någonsin gjorts i det här landet.
David föddes sju år efter Sigvards död. De träffas nu.
Det här är ungefär mitt sjunde försök att recensera »Om det inte … «. Jag får inte orden dit jag vill, är rädd att vanhelga minnet och intentionerna. För skivan kräver så mycket mer än en av mina skrapningar på ytan som: »låter ibland som Slint, ibland som en egen tolkning av svensk folkmusik, ibland orkestrala stråkar, ibland bara Davids röst, eller ett piano. ’När hjärtat svider’ påminner lite om vad dj Shadow gjorde i de mörkare låtarna på ’Endtroducing’ … «
Den kräver så mycket, mycket mer. Men jag kommer inte närmare än så. Jag vill gärna, men jag kan inte. Det är inte min plats den här gången. Det är Davids.
»Musiken talar/om huset de [hans mamma, hennes systrar, mormor och morfar] byggde/bruket de drev/musiken följer solens vinkel mot taknocken på marken/den talar om hur skön han var/om hur mycket skit han tog/om vilka som fick ta smällen/hur hård, hur tung den var«, skriver han som slutord i CD-häftet. Texten fortsätter: »men jag är inte klar/det kommer jag aldrig att bli/det handlar inte om det/att lägga det bakom mig/utan göra det synligt/vet inte om jag lyckats/men jag häver ur mig en massa i stundens hetta och det är ju tur annars blev det inte mycket sagt.«
Davids mamma har sagt att hon hör uppväxten i Degernäs och sin pappa i musiken. David: »all den respons jag egentligen behöver«.
Köp »Om det inte händer nåt innan imorgon så kommer jag«. Lyssna. Bli berörd. Leta referenspunkter om du måste. Och läs om hur David och medhjälparen Henrik Oja fick skivan att växa fram, om vägsträckan mellan Bygdsiljum och Norsjö, om alla de musiker som medverkar någon annanstans.
Jag sätter punkt här.
JOHAN JACOBSSON
Ursprungligen publicerad i Sonic #3, juni 2001