Tim Exile: Listening Tree

TIM EXILE
Listening Tree
Warp/Planet Mu/Border
Betyg: 8

Efter två mer utpräglat experimentella och plojiga breakcorealbum levererar Tim Exile, brittiske Timothy Shaw i Berlin-exil, ett album med potential att nå ut betydligt bredare. Skivan är en samproduktion mellan Warp och Planet Mu, och för den som har koll på dessa etiketter kan man säga att det låter precis så: lika delar elektronisk framkantssmartness (Warp) och busig, spretig, lekfull plottertechno med acidbotten (Planet Mu).
   Skillnaden från tidigare är dels en tydligare och mer strukturerad melodiositet, dels att han sjunger själv – med en rätt alldaglig men också föränderlig röst och intonation, ibland låter han lite som Dave Gahan, ibland som Suggs i Madness, ibland som Syd Barrett.
   Musiken är säreget pompös och plottrig på samma gång, inte olikt just Planet Mu-bossen Mike Paradinas egen musik som µ-ziq. Det krävs ett visst mått av balanssinne att hänga med i svängarna.
   Skivans centerpiece är otvivelaktigt »Family Galaxy«, en djupt imponerande och halsbrytande rolig färd genom Tim Exiles musikaliska galax, hoppande vilt mellan knorrig daftpunkighet, proggiga spacekörer, skruvade acid house-pianon och hetsiga breakbeats. Som om Aphex Twin och Kid 606 slagit sina trasiga påsar ihop. Häftigt.
   Jag anar att Tim Exile kan väcka rätt skilda känslor, mixen av hans för genren ovanligt »vanliga« sång och de bombastiska inslagen för ibland tankarna till ett hårt remixat BWO. Men jag är rätt såld på det här. Tim Exile låter som ingen annan och jag kan inte annat än köra skivan på repeat med ett stadigt tag om stolens armstöd.
PATRIK LINDGREN
2009-04-07