The Von Bondies: Love, Hate and Then There’s You
THE VON BONDIES
Love, Hate and Then There’s You
Majordomo/Fierce Panda/Border
Betyg: 6
I musikbranschen är fem år en evighet, i ett lite större perspektiv är det ingenting. Ändå var det verkligen en helt annan tid, en helt annan verklighet, då vi senast hade en ny skiva med The Von Bondies att idka samkväm med.
Den största skillnaden mellan nu och då är att då fanns pengar och självförtroende kvar i skivbranschen. Detroit-kvartetten fick vara med om den expansiva storbolagserans sista suck.
2004 års »Pawn Shoppe Heart« gav dem en hit med »C’mon C’mon«, men så dags hade den garagerockvåg som tagit bandet till en lukrativ Sire/Warner-deal avtagit. Plötsligt sågs deras känslointensiva desperadolarm som en rest av något gammalt snarare än ljudet av next big thing. Vidare hade gruppen märkbart svårt att medialt frigöra sig från incidenten då sångaren Jason Stollsteimers ansikte möblerades om av forne bundsförvanten Jack White.
De relativt tysta år som lett fram till »Love, Hate and Then There’s You« har inte varit mycket mindre prövande. Stollsteimer tvingades se sitt äktenskap gå i bitar, vinka adjö till bandets båda kvinnliga medlemmar Marcie Bolen och Carrie Smith samt höra av sin Sire-representant att materialet på »Pawn Shoppe Heart«-uppföljaren var »för lite emo« för att få skivbolagets uppbackning.
Efter otaliga turer lyckades den långe frontmannen till slut förhandla loss rättigheterna till den färdiginspelade skivan, som nu ges ut på indieetikett. Von Bondies är tillbaka där allt började. Promotionturnén för detta album finansierade Stollsteimer med pengar ur egen plånbok. Till videoinspelningen av singeln »Pale Bride« räckte kassan inte till för att flyga in gitarristen Christy Hunt, som bor i Minneapolis, så basisten Leann Banks fick agera dubbelt…
Trots att det onekligen är nya tider nu och sättningen till två fjärdedelar utbytt råder det ingen tvekan om vilket band vi har att göra med. Alla motgångar har transformerats till en blodröd revanschlust som passar Jason Stollsteimers jagade ylanden perfekt.
Tyvärr tar den överlag väldigt välkammade produktionen udden av låtarnas potentiella sprängkraft. I sig utsökta spår som »Pale Bride«, »Earthquake« och »Only to Haunt You« hade förtjänat en annan punch. Inget förbättras av att inspelningarna hänger ihop halvdant, som att någon missat att synkronisera dem – den splittrade helheten sannolikt en följd av att två olika producenter varit inblandade.
»Love, Hate and Then There’s You« är långt ifrån primitiviteten på knockoutdebuten »Lack of Communication« och klart mindre spänstig än »Pawn Shoppe Heart«. Lite för ofta hemfaller den åt en struttig new wave-pop som det här bandets medfödda orosmuller omöjligen kan känna sig bekvämt med.
PIERRE HELLQVIST
2009-04-14