The World: … According to Brent Hunter vs Nina Ramsby

THE WORLD
… According to Brent Hunter vs Nina Ramsby
Brus & Knaster/Playground
Betyg: 6

Musiken svävar omkring i en oskarp rymd. Ibland bränner det till, när några ord från Nina Ramsby etsar sig fast. Här finns flera starka texter om relationer, rädsla, sexualitet. Men ofta glider låtarna förbi och musiken fastnar i ett avvaktande läge.
   Om man som jag har fascinerats av Nina Ramsbys skivor med Martin Hederos och jazzplattan med Ludvig Berghe Trio känns samarbetet med amerikanen Brett Hunter som något av en tillbakagång. Det låter mycket som två av sångerskans gamla band/projekt. Melankolin och gitarrerna från Grand Tone Music glider ihop med Baxters elektronik och beats. Inget fel i det, men jag har svårt att uppslukas. Fler radikala angrepp i musiken hade inte skadat, ungefär som när Portishead smutsade ner sitt gamla sound på sitt utmärkta fjolårsalbum.
  En ovanlig story ligger till grund för det här projektet. Brent Hunter, som kommer ifrån Nashville, kontaktade svenskan för att berätta hur mycket Baxters första skiva hade betytt för honom. De blev mejlvänner och efter ett tag frågade Hunter om han fick sända över egenkomponerad musik. Ramsby fick göra vad hon ville med materialet och de tjugotvå låtarna på skivan har vuxit fram på det här sättet. De har träffats några gånger, men mest kommunicerat och samarbetat via e-post. Vissa låtar är nästan orörda, andra har Ramsby plockat isär och byggt upp på nya sätt.
  Så det är ett ganska speciellt projekt och jag kan förstå att Nina Ramsby lockats av samarbetet. Hon verkar gå i gång på utmaningar, gillar att överraska sig själv och testa nya saker. Som alltid sjunger hon bra, men det hugger tag få gånger. För många slumrande electronicabeats. Det dyker upp blås någon enstaka gång, mer av den varan hade berikat soundet – ja, fler oväntade klangfärger hade över huvud taget varit välkomna.
  »I Pushed It Away Cause of Fear« sticker ut, en fungerande mix av r’n’b-stuk och läckra synthar. »I’ll Remain« är en vacker, svidande ballad. För att nämna två olika typer av låtar som finns på skivan. De många låtarna – flera korta, runt två minuter – är i grunden inget problem, de utgör olika pusselbitar som berättar en brokig historia. Men detta gör det också svårt för lyssnaren att bevara intresset genom hela resan.
PM JÖNSSON
2009-04-28