Akron/Family: Set ‘Em Wild, Set ‘Em Free
AKRON/FAMILY
Set ‘Em Wild, Set ‘Em Free
Dead Oceans/Border
Betyg: 8
Det är inte bandmedlemmarna själva som gjort flaggan, utan kompisen och konstnären Amy Waller (som även spelar i smått bisarra freakfolkbandet Lexie Mountain Boys från Baltimore). Flaggan, som pryder omslaget på »Set ‘Em Wild, Set ‘Em Free« och scenen under bandets konserter, passar ändå Akron/Family perfekt.
En använd och lätt skrynklig Stars and Stripes, men i stället för vita stjärnor på blå bakgrund ser ena hörnet ut att vara batikfärgat till ett blåvitt mönster.
Som en amerikansk hippiedröm.
Akron/Family var fram till 2007 års »Love is Simple« ett band i mängden med skäggiga män som irrar sig i väg på folkrockigt psykedeliska äventyr utan fungerande kompass. »Love is Simple« blev en vändpunkt för ett band som fram tills dess så tydligt hade haft svårt att på skiva få till hur de låter live, med roterande instrument och jambandsinställning. Plötsligt uppenbarade sig fyra musiker som drog åt samma håll, som kunde peta in ljuvliga melodier mitt i röran av musikgenrer.
»Set ‘Em Wild, Set ‘Em Free« är Akron/Familys fjärde fullängdare (oräknat en splitskiva) och är en naturlig fortsättning till »Love is Simple«. Bara ännu mer finmejslad.
»Last year was a hard year for such a long time/This year’s gonna be ours«, sjunger Seth Olinsky, Miles Seaton och Dana Janssen om och om igen på sistaspåret »Last Year«. Och det är lätt att förstå textraden. Efter den förra skivan lämnade Ryan Vanderhoof gruppen och de tre kvarvarande medlemmarna fick först svårt att få hela Akron/Familys ljudvärld till att passa en trio.
Fortfarande är de ett band som är väldigt svårt att ringa in. Tungt gitarrbröt, Hare Krishna-aktig stämsång, jazzigt blås, filmmusikstråkar, bluesmunspel, gärna allt i samma låt. Men nu för tiden spelar det ingen roll, när deras musikgrund är så cementerad.
Resultatet av Vanderhoofs avhopp blev uppenbarligen att den återstående trion gav sig fasen på att skriva urstarka poplåtar som de sedan kunde klä upp med olika ljud. För även om »Sun Will Shine (Warmth of the Spaceship Version)« mynnar ut i en Sun Ra-rusig blåsversion av »Auld Lang Syne« är det i grund och botten en finfin folkmelodi som ligger där och skvalpar. Titellåten låter som om The Wrens gett sig på att trycka ihop hela Grateful Deads »American Beauty«-period till knappt tre minuter, men den går också att lyssna på som bara en fin poptrudelutt.
Och det är väl där som storheten med »Set ‘Em Wild, Set ‘Em Free« ligger. Att den går att lyssna på lika väl med som utan förförståelse för amerikansk musikhistoria. Kärleksraderna i »River« och gunget i »Creatures« går rakt in i hjärtat oavsett vad du vet eller inte.
Mest påminner flaggomslaget om Sly & The Family Stones klassiker »There’s a Riot Goin’ on«. Grupperna är lika på ett sätt. För även om Akron/Family 2009 inte alls har samma samhällskritiska ryggrad som Sly Stone 1971 får de till en liknande lyckad sammanflätning av mängder av disparata musikstilar till en fungerade enhet.
ANDERS DAHLBOM
2009-05-26