Jamie T: Kings & Queens





JAMIE T

Kings & Queens

EMI

Betyg: 7

 

När Arctic Monkeys debutalbum »Whatever People Say I am, That’s What I’m Not«, döpt efter en replik i den brittiske dramatikern Alan Sillitoes roman »Saturday Night and Sunday Morning«, på kort tid blev det snabbast säljande i brittisk musikhistoria skrev Sillitoe ett brev till bandet där han förklarade hur mycket han uppskattade deras musik.

Under det gångna decenniet har en ny generation begåvade textförfattare klivit fram i Storbritannien. Kele Okereke från Bloc Party, Mike Skinner från The Streets, Alex Turner från Arctic Monkeys, James Allan från Glasvegas och Lily Allen är alla så säreget begåvade att deras föregångare inte återfinns i samtida popmusik, utan i brittisk konst- och litteraturhistoria – bland sextiotalets unga arga män (där just Alan Sillitoe var en av de mest tongivande) eller regissörer och samtidsskildrare som Mike Leigh och Ken Loach. Det som gör dem unika är deras förmåga att utan åthävor berätta om dagens Storbrittanien utan egentligen ha som ambition att göra just det. När Alex Turner sjunger om Sheffield gör han det inte medvetet för att beskriva en specifik brittisk erfarenhet. Han gör det för att det är den enda erfarenhet han känner till.

På sitt debutalbum »Panic Prevention« tonsatte den då tjugoettårige Jamie T från Wimbledon ett Storbritannien som just stod i begrepp att lämna nittiotalet bakom sig. Efter snart två decennier med Labour vid makten saknade majoriteten av Englands låginkomsttagare arbete och trygg inkomst. Gatuvåldet och motsättningarna mellan etniska folkgrupper ökade. BNP, det brittiska nationalistpartiet, gick sakta framåt i opinionsmättningar.

Vid den tidpunkten var »Panic Prevention« en omvälvande, för att inte säga radikal, upplevelse eftersom den i så hög utsträckning påminde om den brittiska popmusikens ursprung. Över rocksteady, calypso och ska sjöng Jamie på anglifierad patwa – den engelska som slavarna som fördes bort från Västafrika började tala på Jamaica – om socialt utanförskap och förälskelse. Singlarna »Calm Down Dearest«,  »Sheila« och »If You Got the Money« ekade av mötet mellan brittisk och jamaicansk popmusik på The Clash »London Calling« och The Specials första album.

»Kings & Queens« har senarelagts i omgångar, enligt rykten eftersom Jamie T drabbades av skrivkramp i och med framgångarna för »Panic Prevention« , men slutresultatet låter obesvärat, befriande lustfyllt. I stället för att försöka göra ett lika angeläget album som »Panic Prevention« har Jamie T spelat in elva melodier som siktar direkt mot hjärtat.

Sett som sendraget och efterlängtat andra album överträffar »Kings & Queens« utan åthävor Lily Allens »It’s Not Me, It’s You«.

NIKLAS ELMÉR

2009-09-08