Volcano Choir: Unmap

VOLCANO CHOIR

Unmap

Jagjaguwar/Border

Betyg: 4

Ekofestival, lager-på-lager av knepiga gitarrljud, elektroniska överraskningar, studiobrus, minimalism på mellanstadienivå. Ja, det är en samling äldre pop dudes som tar semester från sina traditionella band och hittar sin inre Steve Reich.

Kändast i Volcano Choir är Bon Iver-frontfiguren Justin Vernon. Här har han helt lämnat sin expressiva känsla för hur hjärtat och smärtan kan enas kring stor konst och då i stället riktat in sig på plinkeplonk i elektroniska musikaffären. Och det kan han väl ha tillåtelse till; bara jag slipper lyssna på det.

Det är ett evigt experimenterande här. Varenda ny låt söker efter avantgardismen som en nyanländ konstskoleelev letar efter sitt eget uttryckssätt. Det är gulligt, antar jag, men också tröttsamt. Musiken saknar allt vad fokus heter. Planlöst irrar den runt och jagar vind. I någon låt hörs det som att någon släpar på en stor plåtbit i bakre rummet av studion. Snälla nån: städa först, spela in sen.

Framgången har nog inte bara varit en välsignelse för Justin Vernon. Senast jag såg Bon Iver live – på Way Out West-festivalen i mitten av augusti – var de rätt och slätt värdelösa. Och här har han samlat ihop några vänner och »jammat loss« i studion. Nästa gång han ger sig utanför Wisconsin anbefalles ett knippe färdigskrivna låtar, stringens i förhållningssätt och fokus i blick.

TONY ERNST

2009-09-22