Raekwon: Only Built 4 Cuban Linx… Pt II
RAEKWON
Only Built 4 Cuban Linx… Pt II
Ice H2O/Border
Betyg: 9
Det är alltid ett risktagande att göra en uppföljare. Speciellt om förlagan har börjat leva ett eget liv och influerat än den ena, än den andra. 1995 års »Only Built 4 Cuban Linx…« hyllades för sin episka struktur, där till och med skitsen bidrog till helheten och analyserades. Så hur följer man upp en sådan skiva, som till och fick betyget retroaktivt höjt i The Source?
Förväntningarna består lika mycket av skepsis som nyfikenhet. Å ena sidan har Wu-Tang Clan-rapparen släppt två andra soloskivor som båda mottagits ljummet, för att inte säga kallt. Å andra sidan vill man veta hur »Klassiker Pt II« låter.
Den största skillnaden är att där RZA ensam producerade den förra har Raekwon den här gången samlat hela tretton olika producenter och det talar väl för en spretighet om något. Det blir faktiskt inte så. Det känns som att alla inblandade är väl medvetna om konceptet, och bidrar i stället med sina tolkningar av Raekwons vision. Faktum är att mångfalden känns som ett plus; det som gör »Only Built 4 Cuban Linx… Pt II« dynamisk.
Som lyssnare lotsas man hela tiden vidare genom de tjugofyra spåren. Låtarna flyter in i varandra och gör skivan till något som allt färre skivor i dag är – ett album. Något som man vill lyssna på från början till slut. Och till skillnad från hur det är på många andra av dagens släpp får man här aktivt leta efter sådant som liknar dåligt.
Inledande »Return of the Northern Star« börjar där ettan slutade, formmässigt har Raekwon återanvänt sin vinnande struktur med storytelling uppbyggd kring mafiosoliv. Nu är dock mafioson både äldre och visare. Precis som tidigare agerar Ghostface Killah vapendragare och det är en lyckad kombination – när Ghost blir för gapig kommer Raekwons metodiska lugn, och vice versa.
I likhet med sin föregångare har skivan beskrivits som en helhetsupplevelse, föga lämpad att lyssna igenom snabbt. Man vill heller inte bläddra sig fram. Det hindrar nu inte några spår från att utmärka sig. Vilka det är känns som en ganska personlig grej. Det är i stort en samling fantastiska beats som alla slår an en sträng.
Femtiofyra sekunder långa »Pyrex Visions«, som Marley Marl snyggt spetsat med gitarr, fastnar snabbt. Befriad från refräng, från formulan om hur en låt ska låta. Eller som Raekwon själv beskriver det: »Everything isn’t about a hook, it’s about that feeling.« Den där känslan är han en mästare på att förmedla.
Framlidne J Dilla bidrar med de båda fantastiska »10 Bricks« och »Ason Jones«. Det var också hans beats som öppnade dörren för andra producenter. Som Necro, killen som fått så mycket uppmärksamhet för sina sjuka låtar men sällan för sina sjuka beats.
»Only Built 4 Cuban Linx… Pt II« är en sådan där skiva som det är svårt att hitta så mycket att anmärka på. Då blir det lätt att klaga för att klaga, typ »det är för många låtar.«
Men visst finns det detaljer: Margie Joseph-samplingen i »Canal Street« känns något förbrukad. Refrängen i Dres »Catalina« är just det, för mycket refräng. Och inte ens Slick Rick kan få »We Will Rock You«-ramsan att kännas fräsch. I sammanhanget är dock dessa detaljer petitesser.
Det här är ett album som det har tagit fyra år att göra. Att det är genomarbetat säger sig självt. Ursprungstanken var att göra som första gången och låta RZA sköta all produktion. Tur att det inte blev så, då hade nog risken för en misslyckad upprepning varit större. Nu blev det i stället en lyckad uppföljare.
DANINA MAHMUTOVIC
2009-09-22