Lyle Lovett: Natural Forces

LYLE LOVETT

Natural Forces

Lost Highway/Warner

Betyg: 8

För sju år sedan såg jag Lyle Lovett And His Large Band i en park utanför Chicago. Det var en konsert som gick in på listan över de fem bästa jag någonsin sett.

Lyle Lovett brukar sorteras in som en countryartist, men han är så mycket mer än så. Den musikaliska inramning har ofta lika mycket med klassiska storband att göra, även när han som här på »Natural Forces« gör en vanlig soloskiva.

Det är country som sträcker sig åt alla håll, med en elegans och finstämdhet som är ganska unik i genren. Lyle Lovett kan sjunga om hästar och framföra cowboytexter – men till skillnad från de flesta av sina kollegor låter det snarare som metaforer för något annat och något större. Vilket är en av anledningarna till att han gör världens bästa covers.

Den där kvällen i Chicago spelade han sin version av Grateful Deads »Friend of the Devil« , efter högljudda och lätt berusade krav från publiken. Den är ett utmärkt exempel. Han tillför ett vemod som känns genuint – betydligt mer så än originalet.

Han har en inlevelse som inte står långt efter Frank Sinatras, den är bara av en annan art.

Lyle Lovett har en speciell tonträff som jag inte riktigt kan fästa på papper, det är inte sentimentalt – men det är något som liknar sentimentalitet utan att någonsin bli smetig.

»Natural Forces« innehåller en del nyskrivet material, men också inspelningar av andra artisters låtar. Och till skillnad från när en Steve Earle tolkar Townes Van Zandt placerar Lyle Lovett helt och hållet sitt försök i en helt ny och egen kontext. Till skillnad mot många andra tillåter han sig aldrig att bli nostalgisk eller överdrivet respektfull.

Resultatet är en imponerande helhet. Från den lysande titellåten, vidare till närmast Aimee Mann-lika »Bohemia« och vidare till covern på David Balls »Don’t You Think I Feel It Too«.

Det vore tragiskt om ni missar konserten på Cirkus i Stockholm den 8 februari.

KLAS EKMAN

2009-12-08