The Doits: Northern Accents

THE DOITS

Northern Accents

Sunnyvale/Versity/Universal

Betyg: 6

The Doits har soundet, däremot skulle de behöva fila på låtmaterialet. Bandet verkar trots allt inom en synnerligen låtbaserad tradition. Där är det svårt att komma undan med halvmesyrer.

Stockholmskvartetten har alldeles uppenbart lyssnat på amerikanska sjuttiotalsband uppvuxna med de ringande gitarrerna från sextiotalets brittiska invasion. Tuff pop som på en annan plats, i en annan tid hade känt sig hemma på Bomp Records. Tuff pop som under lång lugg besjunger flickor, kyssar och bad boys.

På förra albumet »Lost, Lonely & Vicious« gjorde Altay Sagesen och hans manskap det dessutom med viss framgång. I låtar som »Take You Out« och »Lose All the Time« fanns en dramatik, puls och angelägenhet som rätt sällan går att skönja i powerpopbesläktad musik nu för tiden.

Läget är ungefär detsamma denna gång. I sina mest taggade stunder rullar The Doits upp ett klangfullt driv med handklapp, snygga utsmyckningar och lagom mycket rockstomp. Förträffligheter som »Little Heartbreaker«, »The Great Big Fall« och »Down That Line« kan dock inte dölja det faktum att lite för många av skivans refränger är märkligt enahanda och temperamentet på det stora hela väl likartat. Fortfarande är det ett påfallande stort glapp mellan The Doits bästa inspelningar och det som nog inte borde ha spelats in alls.

PIERRE HELLQVIST

2010-02-16