Sad Day For Puppets: Pale Silver & Shiny Gold

SAD DAY FOR PUPPETS

Pale Silver & Shiny Gold

Sonic Cathedral/HaHa/Border

Betyg: 6

Sad Days For Puppets har ett sound som gör det frestande att av pur glädje och entusiasm börja ordna referenser i form av långa rullor med indieband från det tidiga nittiotalet. The Sundays och Cranes är de första som dyker upp i huvudet när jag hör Anna Eklunds stämma, präglad av den för genren så åtråvärda kombinationen av bräcklighet och skärpa. Ett upplägg som för övrigt präglar hela den blackebergsbaserade kvintettens sätt att göra musik till sitt andra album. Det landar ofta i ett klassiskt shoegazesound, om än bitvis färgat av en del tyngre rockinfluenser. Jämfört med debuten för två år sedan är inramningen lite mörkare och omslaget pryds av trollska illustrationer som inte helt osökt för tankarna till John Bauers bildvärld.

Utan att ge sig in i några djupa resonemang om det där med att förnya eller förvalta en tradition är det lätt att konstatera att Sad Days For Puppets, namnet till trots, gör en väldigt bra dag för den som gillar det vi känner som indie. Det spelar nog inte så stor roll vilken ingång man har, om den är laddad med referenser och minnen eller om den är helt historielös.

För egen del har jag alltid gått på en känsla av fjärilar i magen när det gäller musik. Även om det på »Pale Silver & Shiny Gold« ibland blir för uppenbara blinkningar bakåt och soundet lite för prydligt och jämntjockt är det fina med det här bandet att de genererar den där känslan som trots att den hängt med i ganska många år nu faktiskt en kort stund känns lika ny som, säg, första gången jag hörde »Vapour Trail« med Ride. Det är något så banalt som ren och skär lycka, antar jag – ett gott betyg om något.

JENNY SÖRBY

2010-08-31