Ron Sexsmith: Long Player Late Bloomer
RON SEXSMITH
Long Player Late Bloomer
Cooking Vinyl/Cosmos/Playground
Betyg: 7
Bob Rock, av alla människor?
Trubaduren Ron Sexsmith väljer att gå in i studion med producenten som länge sågs som en halvmedlem i Metallica? Mannen med Mötley Crüe och Aerosmith på meritlistan?
På ett sätt är det förstås en oväntad combo.
»Lite som om jag plötsligt skulle bli målvakt i Vancouver Canucks«, kommenterar Sexsmith själv producentvalet till hans elfte fullängdare i en intervju.
På ett annat sätt är valet helt logiskt.
Den gemensamma nämnaren för Bob Rocks samarbeten med rockgiganterna ovan är att de lyckats fantastiskt kommersiellt. Sexsmith är i stadiet av karriären där han också vill lyckas, när han inte nöjer sig med att vara vår tids Tim Hardin, när han vill nå längre än till lovord från kolleger som Elvis Costello och Chris Martin. Lovord betalar inga räkningar, beröm fixar inte radiospelningar. Då är det bara hits som räknas, och hits kan Bob Rock. Dessutom är de kanadensare båda två.
I plattans starkaste låt, »Late Bloomer«, ger Sexsmith oss förutsättningarna: »I’m a small player with a tall order, to come out on top, and without selling my soul.«
I flera år har filmaren Douglas Arrowsmith följt singer-songwritern från Ontario på turné och i inspelningsstudion. Dokumentären »Love Shines« blev klar i höstas och av de klipp jag sett verkar mötet mellan Sexsmith och Rock ge en bra inblick i hur låtarna på »Long Player Late Bloomer« (strålande titel) växer fram. Sexsmith strummar på en akustisk gitarr, Rock sitter mittemot och stoppar låtskrivaren då och då, »det där gillar jag, fortsätt med det innan refrängen«, Sexsmith nickar och tittar ner på gitarren.
Så hur lyckas duon med uppdraget? Jo tack, med beröm godkänt. Låtar som inledande »Get in Line« och singelspåret »Believe It When I See It« är typiska för den Sexsmith vi kan vid det här laget; melodier så självklara att de verkar ha skrivit sig själva under låtens gång, en röst man vill krama om, kvalitetspop rakt igenom. I »No Help at All« hörs det också att Rock även är en popman som förra året producerade jazzpopfenomenet Michael Bublé. Sirliga keyboardslingor till stråkar som tar över för mycket i »Miracles«.
»Long Player Late Bloomer« är en stark låtsamling från en av de mest älskvärda låtskrivarna där ute. I mitt tycke har Sexsmith på senare år haft svårt att nå upp till samma höjder som på 1997 års »Other Songs«, men det är jag det. Det är egentligen inte för mig som han gjort den här skivan, utan för alla radiostationer och skivköpare som aldrig hört talas om Ron Sexsmith.
Om han lyckas nå ut är en helt annan historia. Förutsättningarna finns, i alla fall.
ANDERS DAHLBOM
2011-03-01
