The Pains Of Being Pure At Heart: Belong

THE PAINS OF BEING PURE AT HEART

Belong

Slumberland/PIAS/Border

Betyg: 6

Ta plats vid det sammetsbeklädda bordet, kära läsare. Stirra in i kristallkulan. Möt framtiden.

Om ungefär tre år kommer The Pains Of Being Pure At Heart att släppa en relativt lyxig, vindsvept, soldränkt, instrumentbelamrad och aningen countryfierad tredje fullängdare. »Målsättningen var att skriva tio låtar i stil med Jimmy Webb-dängor som ’Galveston’, ’Where’s the Playground Susie?’ och ’By the Time I Get to Phoenix’«, lär dess översatta pressrelease förkunna. »Det här är en klassisk popplatta, en som med all önskvärd tydlighet visar var New York-kvartetten befinner sig år 2014.«

Hur kristallkulan kan veta det, undrar du? Är det magi? Är det ett djävulens bländverk? Nej, den kan blott sin indiehistoria. Några av banden som influerat The Pains Of Being Pure At Heart – Rocketship, My Bloody Valentine – nådde visserligen aldrig fram till album nummer tre. Men de av deras föregångare som passerat denna diskografitröskel – Ride, The Jesus And Mary Chain, Popsicle, The Pastels – har ju akustiska, tillbakalutade och sjuttiotalsmelodiösa alster på sina samveten… och eftersom The Pains Of Being Pure At Heart verkar ha svårt att göra något eget, något bortom fårorna som åttio- och nittiotalets alternativa pop plogade upp, blir deras nästa skiva en »Carnival of Light«, en »Stoned & Dethroned«, en »Stand Up and Testify«, en »Mobile Safari«. Logiskt, korrekt, uppenbart.

Om man kan applicera ovanstående siande på The Pains Of Being Pure At Hearts andra alster? Så glädjande att du ställde just den frågan, nu kan jag avluta den här recensionen.

Ty, ja, även »Belong« följer förstås indiehistorien till punkt och pricka, fattas bara annat. Där gruppens första, självbetitlade CD från 2009 var en perfekt debut – synnerligen charmig, smått fantastisk och ganska spretig – är »Belong« den mer polerade, mörka, givna uppföljaren. Du hittar sålunda dess likar i exempelvis »Darklands« (samt »Automatic«), »Abstinence« och »Illumination«. Att radarparet Flood/Alan Moulder producerat och mixat den gör att du även då och då hittar dess like i Curves »Cuckoo« (Anxious Records, 1993). Låter det som något för dig? Köp då, omedelbart. Personligen anser jag emellertid att »Belong« saknar de där riktigt minnesvärda spåren, de där riktigt sprittande arrangemangen.

Vad säger du; tror du att The Pains Of Being Pure At Heart har kunskapen och kraften att göra det oväntade? Tillåt mig tvivla. Men drömmen finns.

Res dig nu från det sammetsbeklädda bordet, kära läsare. Ta blicken från kristallkulan. Möt nutiden. Bestäm dig för om du vill ha originalen eller det kärleksfulla destillatet eller både och.

JOHAN JACOBSSON

2011-03-22