Russian Red: Fuerteventura

RUSSIAN RED

Fuerteventura

Sony

Betyg: 6

Genombrottet 2008 hemma i Spanien var av det plötsliga slaget. Ni vet, när någon går från ingenting till att vara på allas läppar utan att någon riktigt hinner förstå hur det gick till. Det indieutgivna debutalbumet »I Love Your Glasses« från 2008 sålde i imponerande fyrtiotusen exemplar och hon gjorde tvåhundra konserter på arton månader.

Kvinnan bakom Russian Red är sångerskan Lourdes Hernández, som snart kom att kallas en spansk Feist – en inte helt orimlig men samtidigt förstås rätt otacksam jämförelse, delvis grundad på att de är rätt lika även utseendemässigt. (Den andra standardreferensen är för övrigt till Joanna Newsom.)

När Hernández nu följer upp debuten är det med gedigen storbolagsuppbackning och en ny musikalisk approach: hon for med producenten Tony Doogan hem till hans Glasgow och spelade in skivan med fyra av medlemmarna i Belle & Sebastian som kompband. Med effekten att det tidigare rätt introverta folkpopsoundet fått lättare vingar och mer luft inunder. Mer tryck. Bättre driv. Större bredd.

Kanske har det också blivit lite utslätat. Hon sjunger bra, innerligt och så där lagom skevt och vibrato-behängt. Låtarna finns där. Soundet pendlar skönt mellan klassisk skotsk tweepop, lågmält intensiv pianoballadkonst och kanske allra mest amerikanskt småtwangig och ödslig pop à la Paula Frazer (Tarnation), Kendra Smith (The Dream Syndicate) och Hope Sandoval (Mazzy Star).

Eller Feis, om man så vill. Men då är vi tillbaka till den där rätt problematiska jämförelsen som förstås är rätt svår att komma vinnande ur. »Fuerteventura« har det mesta man kan begära av ett album av det här slaget. Till och med en liten hit i singeln »I Hate You But I Love You«. Men om det räcker för att göra Russian Red till ett internationellt fenomen snarare än spanskt? Njae, för det krävs nog en tydligare personlighet.

PATRIK LINDGREN

2011-05-31