Aleks: Inte längre fiender





ALEKS

Inte längre fiender

Hemmalaget/Cosmos

Betyg: 8

 

Svensk hiphop har sitt bästa år på mycket länge. I april släppte Mohammed Ali »Vi«, ett album som inleds med textraden »Reflektioner från utkanten av storstaden«. Det är där en svensk hiphopscen har vuxit sig stark – i en alldeles egen periferi. För ingen genre gestaltar i dag det svenska samhället med samma aktuella precision som hiphopen, och därtill med en imponerande mångfald av motiv, tematik och musik. Alexis Weak berättar historier från utekvällar och relationer i romantiskt motljus, Ison & Fille förmedlar en förortens hoppfullhet och nu tecknar Aleks ursprunget för en ny generation.

Rent musikaliskt rör sig Aleks mellan hiphop, r’n’b och soul i större utsträckning än sina gelikar. Det är lika modigt som anslående. Greppet resulterar i fjorton spår som befriats från aggressioner och poser. En sensibel musik som har lika många beröringspunkter med Mauro Scocco som mer tydliga hiphopreferenser. Samtidigt hittar Aleks sin fåra i ett utanförskap. Det är historier från ett Sverige alla hört om, färre sett och än färre vuxit upp i. Det är därför extremt befriande och övertygande hur Aleks genom både sin lyrik och sin musik lyckas fånga en allmängiltighet. Ett tillstånd av gemenskap och identifikation i ett samhälle som av andra pekats ut (och dömts ut) som någonting annorlunda och trasigt – han lyckas porträttera det universella i det partikulära. Vissa passager tenderar bli naivistiska i sin rättframhet men gör kanske tydligare anspråk på naturliga eller självklara tankar och inställningar. Musiken är i många fall simplistisk, kanske för att bereda väg för ett avskalat och uppriktigt berättande.

Det avslutande spåret »Fruängen« är en nästan perfekt krönika över uppväxten i förorten. Allt från barndomsminnen till byggnader avhandlas utifrån slutet på röda linjen. Berättartekniskt är det poetiskt utan att bli ansträngt. Ett slags ny socialrealism från ett nytt Sverige, nya sanningar, nya motiv. Ett Sverige som anklagats och svartmålats får liv och avdramatiseras. I flera avseenden är det historien om generationen som växte upp i ett Sverige där Lasermannen härjade fritt, flyktingar nekades asyl och Ny demokrati, senare även Sverigedemokraterna, valdes in i riksdagen. En på många sätt mörk tid men även en periodpräglad av kärlek, förståelse och nya perspektiv. »Inte längre fiender« är på så vis ett mycket vackert alster, speciellt i sin kompromisslösa ärlighet och träffsäkerhet.

Svensk hiphop har haft ett fantastiskt år. Aleks »Inte längre fiender« är ett dekorativt och intelligent cocktailkörsbär vilandes på en samling av nya och slående smaker.

TOBIAS NORSTRÖM

2011-11-29