Betydelsen av ett psykedeliskt familjevapen
Jeff Mangum. Will Cullen Hart. Bill Doss. Robert Schneider.
Fyra killar – fyra apostlar – som tillsammans öppnade mina öron och ögon.
Låt mig försöka förklara hur.
Musikaliskt sett var åren 1996 till 1998… helt okej. Det vore ju synd att säga något annat om en tidsperiod som bland annat gav oss »Music Has the Right to Children«, »Logical Progression, Level 1«, »Endtroducing…«, »The Doctor Came at Dawn«, »Hello Nasty«, »Vi tänker oss helt nya frisyrer«, »Broder Daniel«, »Philophobia«, »f#a#∞«, »Emperor Tomato Ketchup«, »Med drömmen som ström«, »Ironman«, »Young Team«, » The Ballasted Orchestra«, »Camofleur«, »Brighten the Corners«, »Grooverider Presents: The Prototype Years«, »Blur«, »Surprise! Surprise! It’s Girlfrendo« och »Isola«.
Men samtliga ovan nämna mästerverk till trots; 1996 till 1998 kretsade ändå mitt liv i mångt och mycket kring en snirklig logotype – ett psykedeliskt familjevapen, ett böljande sigill – som bar orden »The Elephant 6 Recording Co«.
Ty fanns The Elephant 6 Recording Co-loggan då tryckt på ett skivomslag betydde det att skivan i fråga var sinnesvidgande, melodisk, intressant, vacker, spännande, personlig, besjälad, eldfängd, drömsk. Att skivan i fråga var »måste höra, måste ha«. Att skivan i fråga var en inkörsport till ännu fler skivor. Att skivan i fråga var som att få ett brev från en gammal vän.
På Neutral Milk Hotels »In the Aeroplane Over the Sea« (Merge, 1998) hittar du den på den långbenta trumslagarens trumskinn. Vänd på The Olivia Tremor Controls »Music From the Unrealized Film Script ‘Dusk at Cubist Castle’« (Flydaddy, 1996) och där är den. Även på The Apples In Stereos »Fun Trick Noisemaker« (SpinArt, 1995) – som jag köpte först 1996 -återfinns den på baksidan, i nedre vänstra hörnet.
Sålunda är »In the Aeroplane Over the Sea«, »Dusk at Cubist Castle« och »Fun Trick Noisemaker« några av mina favoritskivor, alla kategorier.
Och bakom Neutral Milk Hotel finner vi Jeff Mangum. Och bakom Olivia Tremor Control finner vi Will Cullen Hart och Bill Doss. Och bakom The Apples in Stereo finner vi Robert Schneider.
Säg emellertid den psykedeliska saga som fortsätter lyckligt i all evighet. The Elephant 6 Recording Co-loggan överanvändes och slutade vara en pålitlig kvalitetsstämpel. Om och kring millennieskiftet jagade hysteriska fans Jeff Mangum under jorden och där har han – bortsett från vissa sporadiska framträdanden – stannat sedan dess. I samma veva gick medlemmarna i Olivia Tremor Control sina skilda vägar, dock återvände de till scenen år 2009 och två år senare släppte de den finfina comebacksingeln » The Game You Play is in Your Head« . Blott The Apples In Stereo har hållit fanan flygande ända sedan mitten av nittiotalet, men med åren har Roberts tidigare så bultande och ofelbara popsinne dämpats något.
Detta sagt kan ingenting – absolut ingenting – få tonerna dessa tre projekt presterade mellan 1996 (eller 1995, då) och 1998 att försämras. Aldrig kommer jag heller att försöka förneka exakt hur många band jag upptäckte genom dem; The Millennium, The Free Design, The Zombies, Os Mutantes… Alla minnen och alla fröjder och alla nya syner på livet de gett mig är dessutom ovärderliga; kvällen då jag insåg att jag, liksom »Dusk at Cubist Castle«, kan blanda dröm med verklighet var exempelvis minst sagt viktig för min personliga utveckling.
Så det var med tungt hjärta jag mottog nyheten att Bill Doss nyligen gick ur tiden. Fyrtiofyra år ung, en fruktansvärd tragedi. Mina tankar går till hans fru, Amy Hairston Doss, och honoraret för den här texten tänker jag skänka till Nuci’s Space, ett »musician support & resource center« beläget i Athens, Georgia – Bills hemstad.
Det absolut minsta jag kan göra.
Vad som väntar Neutral Milk Hotel, Olivia Tremor Control och The Apples In Stereo i framtiden… vem vet? Visst hoppas jag på en ny Neutral Milk Hotel-platta, men jag vill allra helst att Jeff ska må bra. Visst hoppas jag att The Apples In Stereo snart levererar något lika bra som »Fun Trick Noisemaker« (eller 1999 års »Her Wallpaper Reverie«), men chansen är rätt liten. Att Olivia Tremor Control aldrig kommer bli sig likt är väl det enda som går att säga med säkerhet.
Men till dess, till vad som komma skall, vill jag avsluta denna text med att tacka Jeff Mangum, Will Cullen Hart, Bill Doss och Robert Schneider.
Can you come down with us?
