Shirley Collins: Lodestar

En comeback som alla fans av brittisk folkmusik väntat på – men som antagligen aldrig kommer att bli av – är en ny skiva med Anne Briggs, sångerskan som alla älskade men som i princip slutade att sjunga några år in på sjuttiotalet. Shirley Collins var långt mer produktiv än sin yngre sångkollega, hon skivdebuterade redan 1955 på en folkmusiksamling, och gjorde en lång rad album som samtidigt var djupt traditionella och framåtblickande. I slutet av sjuttiotalet tappade hon lusten, efter en plågsam separation, och har sedan dess enbart gjort några sånginhopp på andras skivor. En ny egen skiva? Nej, aldrig. Men jo, den kommer nu, högst oväntat, när Shirley Collins är åttioett år.
Det första jag tänker på är rösten, som givetvis har förändrats, eller snarare åldrats. På alla gamla skivor, från debutalbumet »Sweet England« till samarbetet med Davey Graham, skivorna med systern Dolly och dåvarande maken Ashley Hutchings, är den där, Shirley Collins märkligt neutrala sång. Kallt, har vissa tyckt, opersonligt, men jag tycker tvärtom, klarheten i sången tydliggör musiken och lägger till en extra dimension till texterna. I dag, efter så många år i tystnad, har rösten samma självklarhet i sig.
Låtarna som förmedlas är en mix av folksånger, från England och USA. »Sur le Borde de l’Eau« är en cajunsång. Mest välkänd är mördarballaden »Pretty Polly«. »Death and the Lady« har hon gjort förut, med systern Dolly, på Harvest-plattan »Love, Death & the Lady« (1970). Jag är allra mest förtjust i inledningen, ett långt medley, som liksom ringar in hela hennes musikaliska liv, med inledande fraser om »Sweet England«, olika sånger som vävs in i varandra och de instrumentala inslagen med vevlira, fiol och dragspel samtalar med historien och har delvis en underjordisk udd. Ossian Brown, mannen med vevliran, har producerat skivan med sin kompanjon Stephen Thrower. Två musiker som kallar sig Cyclobe och som har rötter i Coil. Shirley Collins kanske allra största beundrare, David Tibet från Current 93, medverkar dock inte på skivan.
Resten av »Lodestar« är rak och ganska enkel till sin natur. Låtarna är inspelade hemma hos Shirley Collins, i hennes hus i Sussex. Vardagsrumskänslan är tilltalande. Skivan avslutas med »Silver Swan«, en madrigal från sextonhundratalet. Musik som följt Shirley Collins sedan uppväxten. Cirkeln sluts.