Konserterna som gjorde året

Att göra musik musiktidning innebär egendomligt nog att en lite för sällan har tid att ränna på konserter. De kommer mest i vägen för allting som hela tiden måste bli gjort. Men, med det sagt, det blev ändå en del i år. Det riktigt speciella med 2016 var att så många spelningar visade sig vara så… livsförhöjande. Ett vanligt år brukar i min värld max fem-sex konserter skaka om eller på olika sätt dröja sig kvar. I år var det hur många som helst. Allra mest de tjugo som listas nedan.

1. Beyoncé
Friends Arena, Solna, 26 juli

Går inte säga något annat. »I’m just too much for you«. Jo, tack. Ett skådespel, drama och statement som trots kolossalformatet, det spektakulära underhållningsvärdet, det vansinniga tempot, myllret av intryck, stjärnans egen ingalunda blygsamma lyskraft och utan att predika lyckas förmedla budskapet att vi alla betyder nånting. Vilket ju råkar vara sant, om vi nu bara använder det faktumet till något konstruktivt. Hur ofta ser du en konsert där varenda sekvens, skitsamma hur tokkoreograferad den är, upplevs ikonisk? Hur ofta ser du en konsert där du efter ungefär en sekund inser att du just nu bevittnar inte bara pophistoria eller populärkulturhistoria utan samtidshistoria i mothahumpa realtid? Nej, tänkte väl det. Det sker inte, särskilt nu när Prince lämnat oss, varje dag, varje år eller ens varje decennium. Men på Friends Arena – oklanderligt ljud dessutom! – hände det. Djupt tacksam över att ha fått vara med om denna överkörning. Eller: »OH MY GOD! OH MY GOD! OH MY GOD!« etc som läktargrannarna gastade rakt ut första halvtimmen innan de stumnade. Sa jag oh my God?

2. Sturgill Simpson
Berns, Stockholm, 5 juli

Han går omkring på scen och myser spelningen igenom. Svårt att klandra honom. Stugge lär ju inse att han både har ett oantastligt band och gör något ingen annan gör men många av oss väntat på. Att han, ihop med några likasinnade, av bara farten är på god väg att välta hela det ingrodda – en del skulle säga korrupta – gamla Nashville över ända får nog bara ses som en bonus.

3. Slowgold
Pick Up The Steam, Trädgård på spåret, Stockholm, 18 juni

Amanda Werne är en närmast omskakande röstresurs – och gitarrist – som aldrig väljer det säkra alternativet utan oupphörligen ger sig ut på den yttersta kanten dit få andra törs gå. I »Nycklarna«, för övrigt den finaste låt Neil Young aldrig skrivit, vågar somliga av oss denna regniga sommarkväll inte ens titta. (Då har vi inte gått in på bandets samspel, som verkligen är just det. Det får vi ta en annan gång.)

4. Angel Olsen
Debaser Strand, Stockholm, 22 oktober

Outplånlig utsatthet har aldrig låtit så bra. Och varit så lika delar gåtfull och lekfull.

5. Jason Isbell
Berns, Stockholm, 7 januari

Vakterna säger sig aldrig ha sett så lång kö utanför Berns. Efter den här känslomanglingen lär den knappast bli kortare nästa gång.

6. Anderson Paak & The Free Nationals
Azaleascenen, Way Out West, 12 augusti

Tokmusikalitet i kubik. En av de mest kompletta artisterna just nu. Sorteras ofta under hiphop men det är inte vidare svårt att snarare tänka på Prince ifråga om begåvning, charm och bredd.

7. Ossler
Galeasen, Stockholm Music & Arts, 30 juli

Ett album som inte finns, från början till slut, och bara det. Få kommer undan med dylikt, få lyckas hålla publiken på helspänn från början till slut. Men så är det väldigt få som är Ossler.

8. Silvana Imam
Pustervik, Göteborg, 29 april

En glödhet brandfackla rakt upp i isterbuken på landet lagom. Med intensiteten från en storskalig flygattack.

9. Avantgardet
Nefertiti, Stay Out West, Göteborg, 12 augusti

»Ett smärre vulkanutbrott av undertryckt revanschlust.« Skrev jag själv vid något tillfälle. Men det är bara ord där Avantgardets spelning – och hela existens, hela väsen, hela vandring – främst handlar om handling (även om Rasmus, inte tal om annat, är en jävel på just ord). Backlashen är i full sving, oftast med ord som »rock« och »gubbar« inblandade. Well, och? Den här musiken var nog inte ämnad för er till att börja med.

10. Hinds
Dockville, Hamburg, 21 augusti

Spelningen i Stockholm i november var kul och bra men drogs med vissa problem – exempelvis rätt tisdagsstiff publik. Inför stor festivalskock på ett hamburgskt hamnområde framstår däremot Hinds som ett Madrids eget The Beatles – fast med The Replacements festkapacitet. Oerhört medryckande, omöjliga att slita blicken ifrån.

11. Christian Kjellvander
Debaser Medis, Stockholm, 2 december

Det är inte många, svenska och internationella, artister som så länge fört sig med sådan integritet, konsekvens och aldrig sviktande stilistik som Christian Kjellvander. Med den suveräna trio han varit ute med i höst/vinter – i Stockholm därutöver förstärkt med det vandrande högspänningsfältet Pelle Ossler – låter det mer laddat än någonsin tidigare.

12. Kamasi Washington
Linnéscenen, Way Out West, Göteborg, 12 augusti

Dansmusik förklädd till brummande, existentiell jazz.

13. Sleaford Mods
Gothenburg Studios, Stay Out West, Göteborg, natten mellan 13 och 14 augusti

Brexitboogie utan hopp och överflöd men desto mer tics.

14. Grimes
Münchenbryggeriet, Stockholm, 24 februari

Ifall trollsländorna fick bestämma skulle all popmusik låta och se ut precis så här.

15. Pascal
Nefertiti, Stay Out West, Göteborg, 12 augusti

Konsten att bibehålla sin värdighet bland grav desperation och omedelbart blodvite.

16. Nikki Lane
Scandic Grand Central, Stockholm, 11 maj

Highway queen, även på scen. Giget äger rum omedelbart inpå inspelningen av nästa del ut i Sonic Sessions – snart på en sajt nära dig – som knappt hinner avslutas förrän Nikki och medmusikanterna Erika och Alex tvingas panikrusa till lokalen för sin spelning där de springer rakt upp på scen och kör i gång direkt. Proffs.

17. Basia Bulat
Linnéscenen, Way Out West, Göteborg, 11 augusti

Fel plats och otacksam tidpunkt kan omöjligen rucka på en av vår tids mest självklara och multibegåvade trivselspridare.

18. Bleached
Nefertiti, Stay Out West, Göteborg, 12 augusti

Kombinationen av The Zeros-lika gitarrväggar, gängknuten pop a la The Shangri-Las och inmurad LA-coolness är trots allt svårt underskattad.

19. Willy Tea Taylor
Pick Up The Steam, Trädgård på spåret, Stockholm, 18 juni

Ibland räcker det med gammal hederlig humanism och världens mest oförstörda melodier från en kalifornisk skäggmurvel till folktrubadur.

20. Fire Orchestra
Gothenburg Studios, Stay Out West, Göteborg, småtimmarna mellan 11 och 12 augusti

Månghövdat hardcore-skronk. Open up and bleed…