The Church Sisters: A Night at the Opry




6
av 10
  • Artist
  • The Church Sisters
  • Album
  • A Night at the Opry
  • Bolag
  • Valory/Big Machine


Country som balanserar tradition och samtid men som hade tjänat på att visa mer personlighet.

När det skrivs om tjugotvååriga tvillingsystrarna Sarah och Savannah görs det inte sällan med attribut som »bluegrass« och »gospel« bifogade. Även om stråk av respektive genre genomsyrar albumdebuten »A Night at the Opry« rör sig musiken, med tydligt markerade trummor och bas, i grunden ändå om arketypisk middle of the road-country. Tänk blockbustercountry (skivan ges trots allt ut av en underetikett till Taylor Swifts skivbolag Big Machine, även hem åt bland andra Sugarland och Rascal Flatts) med något så ovanligt som ett visst mått av såväl sensitivitet som respekt för rötterna. Även om producenten Julian Raymond på sina ställen kunde ha bäddat in musiken lite mer varsamt är mötet mellan tradition och samtid de Virginia-fostrade syskonens triumfkort, ihop med deras tjusigt sammanflätade röster så klart. Det blir liksom aldrig för retro eller americana och heller aldrig för mycket pop. Även om det då också föreligger risk att du hamnar i ett ingenmansland, vilket väl stundom också händer.

I en tid då en viss del av countrypubliken tröttnat på att manliga superstjärnor upptar närapå all radiotid och kvinnliga artister, från Miranda Lambert till Kacey Musgraves, hittar andra sätt att nå ut till en stor publik finns det somligt som på sikt talar för de ännu lite valpiga The Church Sisters.

Nu behöver det inte alltid vara ett problem att låta andra pennor stå för låtskrivandet men i den här storyteller-knutna genren kan det vara det, och blir det här. Som lyssnare vill du veta mer om Sarah och Savannah, deras ursprung, liv och drömmar, nu får du inte mer än en antydan till detta via material de fått sig till skänks från bland andra Lori McKenna, Maren Morris och nämnde Julian Raymond. Annorlunda uttryckt; »A Night at the Opry« är lovande och fin, som i förnämligt arrangerade »I’m Not OK« och souliga »I’m Free«, men hade definitivt vunnit på att våga visa mer personlighet. Med det sagt är »Starting Over Again« en av årets finaste låtar, den klockrena symbios av syskonharmonier, girl group-melodi och klassiskt swamp pop-beat du inte visste att du ville ha.