Avantgardet: Mellan miljonprogram och Thailand

Du kan välja mellan ett stort antal angreppsvinklar på Avantgardet.

Ändå är kanske den mest fascinerande hur dessa fullblodskaraktärer vart de än drar fram lyckas göra fotbollsläktarfest av i grunden marginellt insmickrande socialrealism.

Nationalteatern var möjligen ute efter något liknande men tog det såvitt det går bedöma härifrån inte lika långt.

Det spelar ingen större roll vilken producent Nybro-klicken använt sig av på sin senaste levererade platta eller vilken sättning de råkar ha för stunden, som åhörare kan du alltid räkna med ett allomfattande röj det kan ta veckor att hämta sig ifrån.

Avantgardet bänder och bökar, slirar och stökar, kommer emellanåt fel men träffar alltid rätt likafullt.

Förra albumet »Alla känner apan« från 2018 kan mycket väl ha varit deras låtstarkaste hittills, även om det är svårt att se på den här konstellationen som en vars studioinspelningar är grejen. Det är nästan omöjligt att fullt ut fatta Avantgardet, åtminstone storheten med Avantgardet, utan att ha upplevt dem på scen.

Med det sagt saknar de inte poänger på skiva heller.

Fjärde fullängdaren »Mellan miljonprogram och Thailand« tillför möjligen inte en massa nytt till bilden av dem men cementerar gruppens karaktäristiska uttryck och medryckande utlevelse. Det är svårt att tänka sig någon annan skriva eller framföra en låt som (utsökta) »Roundabout i självtvivel«. Eller ta »Parallella samhällena«, vilken knappt hänger ihop som låt betraktad men svänger något så hejdlöst att du ändå finner dig nödgad att spela den om och om igen.

Lite så där är det med Rasmus Arvidsson och hans manskap, de kan ibland ligga på eller strax över gränsen till irritation men du lämnar dem aldrig utan att leende i mungipan. Detta trots att texterna tenderar att hugga rätt stora hål i samvete, självkänsla och sverigebild.

I ett samhälle alltmer präglat av inkomstglapp, segregering och oresonligt skuldbeläggande blir Rasmus Arvidsson lyrik och bandets inkluderande attityd ett kitt som förenar utan att för den skull blunda för verkligheten. Att »Mellan miljonprogram och Thailand« inte riktigt når upp till samma nivå som »För många dyra skor och döda ögon« eller »Alla känner apan« gör nu inte så himla mycket eftersom Avantgardet redan har uppnått en position där de knappast står och faller med en separat skiva. Snarare fortsätter de att fylla ut sin låtkatalog så de har mer att ta av, mer att ge av, vid alla vilt krängande kaoskvällar ute på landets vägar.