ARKIVRECENSION Pavement: Secret History, Volume 1 (1990-1992)




8
av 10
  • Artist
  • Pavement
  • Album
  • The Secret History, Volume 1 (1990-1992)
  • Bolag
  • Matador/Playground


I skärningspunkten mellan lust och skepticism. (Ur Sonic #83, september 2015.)

Våren 1992 jobbade musikjournalisten Steve Tignor i en skivaffär. 

En dag tog han där emot en försändelse som innehöll några exemplar av Pavements färska fullängdsdebut »Slanted and Enchanted«. 

»Oh, yeah«, sa Steves chef och ryckte den ur hans händer. Strax därpå ljöd »Slanted and Enchanted« ur affärens högtalare. 

Öron spetsades. Blickar utbyttes. 

Efter sex avlyssnade spår vände sig Steves chef till Steve och frågade vad han tyckte. »Det känns som att jag väntat ungefär tio år på att få höra det här«, svarade Steve. 

Steves chef log ett överseende leende. Men Steve såg ändå på honom att han tänkte samma sak. 

Anledningen till att jag återberättar ovanstående historia – som i original står att läsa i Puncture #38 (1997) – är att den på ett fint sätt sammanfattar Pavements genombrott. När »Slanted and Enchanted« släpptes och Pavement introducerade sig själva på allvar hälsade vissa verkligen dem med vidöppna armar… 

… och när man lyssnar på »The Secret History, Volume 1 (1990–1992)«, som samlar rara spår inspelade om och kring »Slanted and Enchanted«, är det lätt att förstå varför. Redan från dag ett var nämligen Pavement – som då utgjordes av Stockton, Kalifornien- sönerna Stephen Malkmus (sång, gitarr), Scott »Spiral Stairs« Kannberg (sång, gitarr) och Gary Young (trummor) – ett speciellt band. Deras musik innehöll ekon från andra fantastiska konstellationer (Swell Maps, Can, The Clean, The Fall) samtidigt som den var högst egen. Deras texter var både direkta och undflyende och de sprakade av spänningen som uppstår i skärningspunkten mellan lust och skepticism. Deras generella attityd (och t-shirt/jeans-kombinationer) sa »alla kan göra det här« och »vi gör det här« i ett och samma andetag. 

Klart man hälsar något sådant med vidöppna armar. 

Trots detta har jag haft svårt att sätta betyg på skivan »The Secret History«. 

Ty på vissa sätt känns den som gravplundring. 

Å ena sidan utgörs den av trettio fullkomligt fantastiska låtar. Särskilt livespåren och de två sessionerna Pavement färdigställde för »John Peel Show« är omistliga. Å andra sidan har Matador gett ut det här materialet förut – varenda sekund av »The Secret History« (och dess liner notes) återfinns på dubbel-CD:n »Slanted and Enchanted (Luxe & Reduxe)« från 2002. Å tredje sidan tillverkar inte Matador längre fysiska exemplar av sistnämnda, vilket gjort den rätt dyr på andrahandsmarknaden. Å fjärde sidan är »The Secret History« en dubbel-LP. Å femte sidan innebär detta att den inte är lika komplett som »Slanted and Enchanted (Luxe & Reduxe)« en gång var. Å sjätte sidan… Så: 8 av 10, kanske? 

Hur som helst vet jag att jag ändå kommer köpa på mig de kommande volymerna i den här serien. Om man en gång hälsat Pavement med vidöppna armar är man deras för alltid. 




Relaterat

Bättre sent än aldrig
Trivsam entimmesillusion
Malkmus, gräs och stenar