Maia Hirasawa: GBGVSSTHLM

MAIA HIRASAWA
GBGVSSTHLM
Razzia/Bonnier Amigo
Betyg: 7

Först en petig anmärkning; någon borde ha korrekturläst engelskan i de fina texter som finns med i CD-häftet. Sedan en anmärkning som i värsta fall blir beständig; live kan förvånad, sluddrigt läspande babysång med bomull i kinderna ibland ha sina poänger, på skiva är det i bästa fall kul en gång. En så ljuvlig röst och låtskrivartalang som Maia Hirasawa hade vunnit på att ta sig förbi sådana tidsbundna koketterier.  
   Hirasawa är oförskämt begåvad och hon har gjort en bra uppföljare till sin debut »Though, I’m Just Me« från 2007. Att på ett och samma albums elva spår kunna skapa en sammanhållande balans mellan till synes simpla barnramsor, komplext musikalknas och slagkraftig pop är ovanligt. Att hon dessutom tycks göra precis allt rätt i fråga om tajming och val av kollaboratörer är upplyftande. Long tail eller ej, artister får inte så många chanser att skapa en plattform som håller mer än något år. Guldplatta eller ej, ytterst få klarar av att med tillräcklig precision följa upp en explosiv debut och snyggt surfa vidare på dess våg.
   »South Again« är en klassiker, oemotståndlig adrenalinpop som kommer att överleva det mesta, »Though I’m Just Me« är drömsk och nästan lika mycket mitt i prick, »At the Top of the Hill« är ett isande vackert soloverk med »After-party« och »I Will Sing for You« tätt i hälarna. Det är synd att hon tonårstokar till det så, i på många sätt bra låtar som »This is What We Have«, »Eleven« och »The Wrong Way«, även om det skapar dynamik i plattan.
   Jag tycker att Hirasawa borde sjunga klartext och utan skam komma ut som det vuxna fullblodsproffs hon lär vara. Vilket så klart är en smaksak, och i slutändan helt och hållet hennes avgörande. Jämntjock är i alla fall det sista man kan beskylla »GBGVSSTHLM« för att vara.
MARTIN THEANDER
2009-03-24