Gnarls Barkley: The Odd Couple

GNARLS BARKLEY
The Odd Couple
Warner
Betyg: 6

Jag är övertygad om att Danger Mouse och Cee-Lo med Gnarls Barkley faktiskt vill framåt. Att de ämnar låta sin oortodoxa korsbefruktning utmynna i en salig soulpsykedelia världen aldrig tidigare har siktat.
   Till skillnad från rätt många andra vill jag hävda att själva föresatsen ska bringa dem mer beröm än skäll.
   Både på 2006 års succédebut »St. Elsewhere« och den här uppföljaren ror de rentav sina ambitioner i hamn – på sina ställen. Problemet är att det är extrema nivåglapp mellan högt och lågt. När deras intentioner havererar låter duon rent fruktansvärd. I sina värsta styggelser (»Would Be Killer«, »Whatever«) kan man tro att det rör sig om barnet som blev till när nittiotalets murkigaste triphop idkade oskyddat intimt umgänge med samma decenniums brötigaste alternativrock.
   »The Odd Couple« må sakna en given brakhit av »Crazy«-snitt, men kompenserar med att hänga ihop bättre som album betraktat. Och även om det finns åtskilligt här som jag önskar att jag aldrig mer får ta del av är jag ganska säker på att såväl robotpoppigt svala »Charity Case« som den förebådande hymnen »Who’s Gonna Save My Soul« kommer att tillhöra mina mest spelade låtar när musikåret sedermera ska summeras. Över huvud taget är det när Cee-Lo håller tillbaka och undviker att hysteriskt gasta likt en torterad tax som Gnarls Barkley blir uthärdliga – och ibland mer än så.
PIERRE HELLQVIST
08-04-01