Rätt låt vid rätt tillfälle

Att välja musik efter sinnesstämning, aktivitet, plats och tid på dygnet är oerhört viktigt. Det vet alla som någonsin känt och gjort någonting och varit någonstans, någon gång. Rätt låt vid rätt tillfälle och allt faller på plats, allt stämmer och livet får extra mening.

Och sommaren har nått Sverige nu, det håller du väl också med om? Säkra tecken som att man inte längre behöver en filt för att sitta på en uteservering, att folk kastar vedträn efter en när man försöker gå genom parker och att riktiga män utanför gymnasieskolornas ingångar förnöjsamt suckar »vart tar alla snygga brudar vägen på vintern?« tyder ju på detta.

Så, för att summera: sommaren är här, saker händer, saker som kräver sin alldeles speciella musik. Men vilken? »Rätt låt vid rätt tillfälle och allt faller på plats, allt stämmer och livet får extra mening« är väldigt lätt att säga i teorin, svårare att omvandla till praktik. Att välja ett soundtrack till sitt liv är inte helt riskfritt. Plötsligt en dag hör du, till exempel, »Halcyon + On + On« med Orbital och du börjar tänka på otrevligheter som kaffekoppsberg och intorkade fryspizza-rester. Dina tarmar vrids samman, dina handflator blir fuktiga och du förstår varför Ivan Pavlov fick Nobelpriset i psykologi/medicin 1904. Gör jag dig nervös?

Du har inget att oroa dig för.

Tillåt mig presentera utdrag från kapitel två ur min kommande bok »Reglerna – att göra och inte göra vid ljudsättning av livet«:

Sommaren – en introduktion

För sommaren gäller samma principer som vi tog upp i »Kapitel Ett – Våren«, nämligen:

1) Variera musik för att undvika betingning vad gäller ständigt återkommande sysslor såsom disk och matlagning.

2) En bra låt är en bra låt är en bra låt.

3) Våld löser ingenting.

Perioden maj till augusti skiljer sig dock från det förra intervallet i och med att sommaren innebär mer social interaktion, varmare väder, längre nätter, annorlunda fritidsysselsättningar och fler fester.

Förfest

Upprymda ljud studsar mellan väggarna i ditt hem. Natten ska snart tas i besittning, stan ska göras osäker. Men först ska förfestens sista låt utses. Ett oerhört kritiskt ögonblick. Hela kvällen kan hänga på det. Festdeltagarnas adrenalin ska få sig en extra skjuts, en skjuts upp i trakterna av »osårbar«. Men X undrar om du äger »Ten«, Y röstar på en gammal Eggstone-singel och Z står och viftar energiskt med Method Mans »Tical«. En sådan här situation kan få delningen av Polen 1772 att likna en tébjudning. Och det finns egentligen bara två sätt att undvika den.

1) Du bjuder bara folk med exakt likadan musiksmak till nästa förfest.

2) Du tar helt sonika kommandot över stereon och spelar »The King of Carrot Flowers Pts. Two & Three« med Neutral Milk Hotel. Demokrati fungerar tyvärr dåligt när det gäller musik. Ska val hållas hinner krogarna stänga. Glöm aldrig det.

Lägenhetsfest/husfest

Upprymda ljud studsar mellan väggarna i ditt hem. Grannarna har förvarnats, katten släppts ut och någon har spillt rödvin på en kudde. Det är fest, fest, fest tills Störningsjouren vräker dig. Men vid stereon sitter X. X är jättefull. X är kvällens självutnämnda diskjockey. X spelar bara sina medtagna skivor. X lyssnar inte på rim och reson utan verkar snarare beredd att hugga folk i fötterna med salladsgaffeln han krampaktigt håller i vänstra handen. Ingen annan festdeltagare delar X:s musiksmak och festtemperaturen börjar närma sig nollpunkten.

Hur undviker man detta dilemma? Tre alternativ:

1) Du bjuder bara folk med exakt likadan musiksmak till nästa fest.

2) Du ska inte som värd helt sonika ta kommandot över stereon, det är väldigt asocialt, utan istället skickar du fram blandbandspolaren Y för att exekvera »mer sprit finns i rummet där borta/snabbt ta över stereon«-taktiken. Dock kommer inte Y:s diskjockande att falla alla i smaken men det är smällar man får ta.

3) Du har bett varenda inbjuden att ta med sig blandband och sedan delar du ut små bandspelare redan vid dörren. Nu har alla möjlighet att trivas. Detta kan tyckas som en dyr lösning men om du mickar upp ditt hem på ett snyggt sätt, spelar in hela festen och säljer mastertejpen till Wayne Coyne i The Flaming Lips kan du till och med tjäna en slant.

Efterfest

Scenario ett: Solen börjar gå upp. Ditt hem liknar ett slagfält. Överallt ligger sårade med glas innehållandes drinkslattar i händerna. I ditt kök sitter människor och diskuterar bostadspolitik.

Soundtrack?

Lätt. Öppna ett fönster och sätt på Bo Hanssons »Sagan Om Ringen« på låg volym.

Scenario två: Solen börjar gå upp. Ditt hem liknar ett slagfält. Överallt är folk jättefulla – de hånglar, dansar med dina krukväxter och kastar drinkslattar på varandra. I ditt kök sitter människor och diskuterar Andra Världskriget.

Soundtrack?

Lätt. Stäng eventuell balkongdörr och sätt på Beastie Boys »License to Ill« på Concorde-volym.

Scenario tre: Solen börjar gå upp. Ditt hem liknar ett slagfält. Överallt sitter folk och samtalar i normal samtalston om vädret, semesterplaner och ställen att köpa gardiner på. Spritslattarna är sedan länge slut. I ditt kök sitter människor och diskuterar ZTV:s nya programsatsningar. Du är otroligt trött och vill gå och lägga dig. Nu.

Soundtrack?

Lätt. Börja plocka ihop eventuella fimpar i en påse och sätt på »Free Jazz – A Collective Improvisation By the Ornette Coleman Double Quartet« på Concorde-volym.

Hjärtesorg

»Summertime, and the livin’ is easy«? Knappast. Efter att jag genomfört en högst ovetenskaplig undersökning i min bekantskapskrets står det klart att det är ungefär trettio procent större chans att meningarna »vi kan väl bara vara vänner« och »det här funkar inte längre« yttras av någon under maj-augusti än september-april.

Om du, gud förbjude, skulle vara mottagare av en sådan mening i sommar tycker jag inte att du genast ska rusa hem och lyssna på slagdängor som »Without You« med Badfinger eller Sandra Philips »She Didn’t Know (She Kept on Talking)«.

Jag tror nämligen inte alls på att gräva ner sig i ett deppträsk. Varför ska man göra det? För att få bekräftat att artister ofta mår sämre än en själv? Söker man sympati och förståelese? Men hur ska man då få ork att lämna sängen överhuvudtaget? »Nej jag trivs bättre här, under mitt täcke, där jag kan ligga och lyssna på ’Death Is Not the End’ med Nick Cave and the Bad Seeds om och om igen.«

Nej, vid hjärtesorg krävs den själens rening som handlingen och ogillandet åstadkommer. Jag är inne på Bryan Ferrys linje. Han har sagt att det bästa sättet att laga ett brustet hjärta är med en »gin martini, straight up, with a twist«. Själv har jag dock svårt att tro på alkoholens läkande kraft så jag rekommenderar de musikaliska motsvarigheterna till den drinken. Låtar som:

»96 Tears« – ? and the Mysterians

»Lies« – The Knickerbockers

»Popsongs Your New Boyfriend’s Too Stupid To Know About« – Tullycraft

Och så vidare, om du är kille och har blivit dumpad av en tjej.

»Punk Rockest« – Skinned Teen

»Vienna Sausage« – Pet Ufo

»Cunt Tease« – Pussy Galore

Och så vidare, om du är tjej och har blivit dumpad av en kille.

(Tyvärr har jag ingen som helst koll på vad man bör lyssna på om man är en kille och har blivit dumpad av en kille eller tjej och har blivit dumpad av en tjej. Mejla gärna förslag om du vet. Jag lovar att nämna din medverkan i förordet till »Reglerna…«.)

Det fina med låtar som till exempel »Lies« är att de är uppbyggliga och karaktärsdanande. De visar på att hur än jävligt man mår just nu kommer man senare att må bättre. Och den person som gav en korgen – ja, hon kommer snart att må dåligt, vänta bara.

Det fina med låtar som till exempel »Vienna Sausage« är att de, förutom att vara uppbyggliga och karaktärsdanande, innehåller textrader som »I hope your dick falls off with your dignity in tow«.

Andra hemskheter som ofta dyker upp under sängen vid hjärtesorg är dina och din partners »speciella skivor/låtar«. Musik som har varit »er« och tonsatt ert hela förhållande. Mitt råd? Köp nya skivor och låt dem som gör ont vila ett tag. Själv har jag fortfarande problem med The Ramones och Joy Division. Fråga inte.

Gå vidare.

Förälskelse

Låt mig raskt gå över till något mycket trevligare. För vad som också framkom av min undersökning är att meningarna »jag tycker verkligen mycket om dig« och »jag älskar dig« sägs oftare på sommaren än vad de gör under det övriga året.

Så grattis, det är sommar, du är lyckligt kär. Alla dina onda ben i kroppen försvinner. Fåglarna kvittrar och solen skiner. Att rota fram låtar med kärlekstema (»I’m Ready For Love« med Martha Reeves and the Vandellas är en av mina favoriter) är onödig exercis. All musik låter bra när Amors pilar träffat där de ska.

Några varningar dock.

1) Om du är inbiten musikfascist bör du inte bli kär.

2) Ångra aldrig någonting. När ni vaknar upp från att ha svävat på små rosa moln en längre tid och du och din partner är redo att inträda i nästa spännande fas av ert förhållande – ifrågasätt aldrig era nya skivköp.

»Melinda Wrede? Vad tänkte vi på?« = Fel.

»Kommer du ihåg den där gången på Y:s land, X hade ockuperat stereon och ’Relationsteorin’ hördes ända ner till bryggan där vi satt…« »Självklart!« = Rätt.

3) Var aldrig cyniskt beräknande och tänk »det här förhållandet kommer att ta slut, alla förhållanden tar slut, därför ska vår skiva bli en som jag inte spelar så ofta och som inte är så bra, till exempel ’Couch’ med Couch«. Vem vet? Inte du. Och helt plötsligt står du där en dag framför altaret och har förspillt mängder av timmar med att lyssna på grunda tyska gitarrsjok. Hipp, hipp, hurra.

Sex

Ur Giles Smiths suveräna, bättre-än-High Fidelity-roman »Lost In Music«:

»It may be that where sex is concerned, pop works better as anticipatory fuel. A girl I know got her boyfriend to drive sixty miles to be with her in the middle of the night in the middle of the week and in lousy weather by the simple but brilliant expedient of playing Phyllis Nelson’s ’Move Close’ to him down the phone. Even at a distance, through a tinny handset, the track’s sultry tug worked like a magnet. That, it seems to me, is the way to play it.«

Sex är faktiskt det enda här i livet som jag inte tycker behöver ett soundtrack. Det spelar ingen roll om det är första eller 5000:e gången – ingen musik under den akten. »Visst«, kanske några av er som känner mig tänker nu, »men det är ju bara för att din skivsamling till största delen består av anemiska amerikanska pojkar med gitarrer.«

»Äh, håll tyst, ni har fel« blir mitt svar. Jag menar – vad gäller ljud man kan skapa själv utan varken elgitarrer eller samplers – inget slår symfonierna som uppstår vid sex.

Några varningar dock:

1) Om du har tänkt att förföra ditt hjärtas dam och få henne att längta: 7 av 10 kvinnor tycker att Barry White är osexig. Ja, jag har genomfört den undersökningen också.

2) Om du tänkt att kontaktmicka dig och din partner och ge ut de där symfonierna så se då först till att ha skrivit ett lukrativt kontrakt med till exempel Chocolate Monk Tapes – annars blir allt bara fånigt.

Författande av en lång krönika till sonicmagazine.com om ett ämne som det finns lika många rätta åsikter om som människor på jorden

»Music Has the Right to Children« – Boards of Canada

»:reslab:« – Blandade artister

»Music is a Hungry Ghost« – To Rococo Rot and I-Sound

Låten »Digital, Version 2.1« med Mia Doi Todd (Från »Dublab Presents: Freeways« – Blandade artister)

»A Chance To Cut Is A Chance To Cure« – Matmos