Musik ska inte vara tvättmedel

De senaste dagarna har jag suttit med näsan tryckt mot bildskärmen och plöjt internet-sida upp och internet-sida ner med new age-innehåll. Wicca-prästinnor, Carlos Castaneda, I Ching-teorier, Oshorörelsen, Jung, UFO-sekter och kristaller fulla med kraft har fladdrat förbi, men jag har valt bort allt sådant. Du kan ringa runt igen och avboka ingripandet, Henrik.

Nej, skälet till att jag fyller min web-läsares »history« med adresser som childofthelight.com, new-age-music-shop.com och napra.com är musiken. New age-musiken. Bruksmusiken. Jag är på jakt.

Det är ungefär som att gå ut i skogen och leta efter löv.

CCM är ett av oöverskådligt många new age-inriktade skivbolag. På deras hemsida, acoustitherapy.com, hälsar de besökarna med texten:

»Acoustitherapy is the prescribed use of music and musical internventions in order to restore, maintain, and improve emotional, physical, physiological, and spiritual health and well-being.«

…och jag gnuggar händerna. Bruksmusik-jackpot!

Läser sedan vidare och inser att det finns en ideell förening som heter American Music Therapy Association. Peka, peka, klick, klick. »The mission of the American Music Therapy Association is to advance the public awareness of the benefits of music therapy and increase access to quality music therapy services in a rapidly changing world.«

Och artisterna som fungerar som talespersoner för AMTA är antingen verksamma new age-musiker eller »jazz guitarists«. De är presenterade på hemsidan med bild och allt. Av jazzgitarristernas frisyrer att döma har de fler skivor med Kenny G än Ornette Coleman hemma i CD-stället. Av jazzgitarristernas frisyrer att döma skulle jag genast sparka ut dem å det bestämdaste om de valsade in på den sjukhusavdelning jag låg på och började tralla.

Vidare! Mer om bruksmusiken! Efter några snabba sökningar hittar jag vad jag letar efter: skivor att lappa ihop ett brustet hjärta till (exempelvis samlingsskivan »Gentle Passion«), skivor att ge hawaiiansk massage till (exempelvis »Shaman’s Prayer« av Gabrielle Roth & Mirrors), skivor att bada till (exempelvis Body & Souls »Bathtime«), skivor att tänka på jorden, mänskligheten och livets flöden till (exempelvis Mitens »Shadow of Light«) och skivor som får dig att bli en bättre badmintonspelare (exempelvis MindTechs »Peak Badminton Performance«). När jag hittar skivor som man ska lyssna på när man ligger i sin flyttank stänger jag av datorn och går ut och tittar på brevlådor i tjugo minuter.

Något är ruttet i landet Atlantis.

Givetvis håller jag med om att musik påverkar människors känslor och hälsotillstånd. Några av er, kära läsare, kanske minns en krönika jag skrev för ett halvår sedan. Men när någon spelar in musik eller sätter ihop skivor med ett enda klart definierat och ofta ytterst pretentiöst känslomässigt mål hajar jag till. När någon talar om för mig vad jag ska känna hajar jag till. När någon tar en enorm del av mitt liv och förvandlar den till ett själlöst redskap lika mycket värt som en äggvisp eller en cykelkorg hajar jag till. När någon i princip talar om för mig att jag lyssnar på fel musik hajar jag till.

Kanske överdriver jag en aning, men saken är den att jag tycker att musik är alldeles för viktigt för att degraderas till ett bruksföremål. Musik ska heller aldrig göras med syftet att vara oförarglig ljudtapet. Och vad gäller »fel« musik: »Han (new age-kompositören Robert »Bob« Martin, min anm.) menar att musikens syfte har varit att skapa harmoni och balans. Redan i och med Bach (1675-1750), menar Bob Martin, skapades en musik vars syfte var att skapa spänning, alltså stress.« (Ur Olav Hammers bok »På spaning efter helheten. New age – en ny folktro?«) Men tyck det då.

Jag började skissa på den här krönikan sekunderna efter att jag läst ett inköpstips i en damtidning (badsalt, frottélakan, »Bathtime«) samtidigt som TV4 i bakgrunden ville få mig att köpa en skiva för mina sinnen, en skiva som jag tror bland annat innehåller Enigma, Enya och de där gregorianska munkarna. »Jag anar en trend« skrek jag åt blomkrukorna. »New age-musik växer så det knakar! Det svenska folket måste bara få veta vad jag tycker om den saken! De är säkert jätteintresserade! Aurgh! Var har jag gjort av Nic Endos EP ’White Heat’«?«

Så nu vet ni. Var vaksamma. Tänk själva. Det finns ingen musiktyp som tilltalar hela världen. Köp inte skivor som ni köper tvättmedel eftersom musik inte ska vara tvättmedel och minns Saturday Night Live-sketchen »Daily Affirmation with Stuart Smalley«.