Dagen då Guided By Voices kom till stan

På väg i tisdags, med oro i mina steg. Skulle det bli hårdrock för hela slanten? Kommer de vara aspackade och trilla omkring? Tänk om de bara spelar nya låtar?
   På väg i tisdags, samtidigt med ett tjog fjärilar som fladdrade runt i magen. Första gången de är här i Sverige! Kanske de är i toppform! Tänk om de spelar några gamla klassiker!
   Tankarna slogs med varandra, hackade upp alla banor och spår. Elektriska känslostormar. Till slut var jag tvungen att stanna till på ett Konsum och köpa några polkagrisar.
   Sålunda uppmuntrad fortsatte jag min färd mot Guided By Voices spelning på Göta Källare.

Jag var inbokad att »DJ:a« före och efter konserten, så det gjorde jag. Det gick väl inte så bra, flytet ville inte infinna sig och hälften av de skivor jag hade med mig fick mig att skaka på huvudet och undra hur jag tänkt egentligen. Men att vara sysselsatt fick i alla fall tiden att gå och det höll mig från att hälla i mig öl efter öl av pur nervositet. De alldeles för få människor som hittat till konserten var dock också så förväntansfulla att jag kunde lagt på »Polkatime: 20 of the Best from Eddie Blazoncyk & the Versatones« eller Lakshminarayana Shankars »Song for Everyone« och ingen skulle märkt något.

Förbandet Last Days of April gick på, spelade några låtar och gick sedan av. En halvtimme eller något kvar till Guided By Voices. Hua. Volym upp, byta låt, play, volym ner, volym upp, byta låt… Plötsligt kom en roadie fram och sa »nu tonar du ner, jävligt fint och snyggt«. Hua. Så gick de på. Eller snarare, så gick han på. Herr Guided By Voices! Direkt från Dayton, Ohio! Fyrtiofem år gammal! Mannen som skrivit fler låtar än du har ätit varma mål mat! Iklädd grå skjorta! Han röker en cigarett, han halsar ur en flaska åbro! Mina damer och herrar, Robert Pollard Jr! Tyst, han ska säga något! »This is a song from ’Alien Lanes’. It’s called ’Watch Me Jumpstart’.« Applåder, jubel, visslingar! Kärlek!

Låt mig nu göra ett hopp bakåt i tiden, till Emmabodafestivalen förra året.
   Jag hade tagit en paus från allt stoj och glam och satt och filosoferade för mig själv i vår hyrda bil. I stereon snurrade Guided By Voices ungefär åttonde skiva, den makalösa »Alien Lanes«, eftersom de tjugoåtta spåren perfekt lo-fi-pop på den laddar alltid mina batterier. När jag precis var på väg att lösa alla världsproblem och finna svaret på frågan »varför?« fick jag besök. En kille på runt de arton stack in huvudet genom fönstret och berömde mig för min goda musiksmak. Och så började vi prata.
   Jag: Hur kom du i kontakt med Guided?
   Han: Jag hörde »Bulldog Skin« (från »Mag Earwhig!«, 1997) på ZTV. Dagen efter sprang jag ut och köpte alla deras plattor.
   Jag: Coolt!
   Han: Ja, och i nästa månad ska jag åka till England och se dem. Fatta, jag ska se dem!
   Jag: Coolt!
   Han: Ja. I nästa månad åker jag!
   Jag: Coolt!
   Och så vidare. Vad jag vill belysa med den lilla anekdoten är att Guided By Voices förmodligen har några av indievärldens mest lojala fans. Genom regn och rusk och löjligt många skivor står de kvar vid deras sida. Killen jag träffade på Emmabodaparkeringen är typisk och han har många gelikar.

Dessa gelikar var det många av på konserten på Göta Källare. Jag pratade med folk som åkt långväga, folk som köpt biljetter så fort de släpptes och folk som knappt kunnat sova. Jag såg folk som tog av sig sina tröjor av uppskattning och hörde folk ropa efter ytterst obskyra låtar. Och jag spelade alltså skivor för folk som hade annat i tankarna. Peppen var, med andra ord, på topp. Efter drygt två timmar tändes lamporna igen och jag stod för musiken ett tag. Volym upp, byta låt, play, volym ner, volym upp, byta låt…

När jag väl gick hem var mina steg fulla av självförtroende och lycka.
   Guided By Voices var i toppform! De spelade nästan alla bra nya låtar och nästan alla bra gamla!
   Nästa dag kollade jag in på Twisterellas gästbok för att se vad några av gelikarna tyckte:

The State of Samuel-Samuel:

Jag har ont i öronen men det var det värt. Bästa dagen i mitt liv!
   GBV!GBV!GBV!
  
Twisterella-Jonas:
  
GBV