Är det inte dags att ta kvinnors musikutövande till en ny nivå?






 

Åttonde mars, du kom och gick. Men hur står det till med jämställdheten i musikbranschen? Paulina Bylén undersöker.

 

Att tjejer som spelar i band, eller på olika sätt är engagerade i musikrelaterade projekt, blir motarbetade eller missförstådda i den mansdominerade musikvärlden känner de flesta till vid det här laget. Att det är anledningen till att separatistiska musikfestivaler, band, fanzines och klubbar startats är inte heller svårt att förstå.

Ur detta har ord som »riotgrrrlpunk« och »girlpower« uppstått. Ord som skapar gemenskap och synliggör tjejers musicerande, men tyvärr också avskiljer ifrån och begränsar möjligheterna att nå ut via den gängse musikbranschen. Det har varit nödvändigt, inget snack om saken.

Tjejer har sedan länge klagat på att de inte känner sig välkomna, bekväma eller kommer i kontakt med de forum eller nyckelpersoner som gör det möjligt att börja spela. Tyvärr har det blivit så att det tjejer skapar via sina »tjejmusiknätverk« oftast behandlas som smalt eller något extremt i de bredare sammanhangen. Riotgrrrl-vågen, feministiska musikfestivaler och fanzines som Bikini Kill har varit ovärderliga som förebilder och igångsättare för tjejer som vill spela. Men är det inte dags att ta kvinnors musikutövande till en ny nivå? Och hur gör man för att tjejer ska välkomnas och behandlas som standard i musiksammanhang? Att avskilja sig är inte lösningen (men har varit viktigt för att över huvud taget kunna spela).

 

Självklart tar det tid och det är svårt att bryta ett långvarit beteende. Men jag känner mig otålig och irriterad över att media lyfter fram och påpekar hur jobbigt det är och hur konstig man som tjej borde känna sig i musikvärlden (det är visserligen sant, men bidrar knappast till att integrera). Kan det vara så att »tjejband« och »tjejmusikfestivaler« har spelat ut sin roll, att det är dags att angripa situationen från en annan vinkel?

Ladyfest startades för fyra år sen i Olympia, Washington. En motvikt till att kulturen styrs av det så kallade gubbväldet. Sen dess har festivalen arrangerats över hela västvärlden. I månadsskiftet april/maj är det dags för Ladyfest i Sverige. Artister som bland andra Marit Bergman, Lydia Lunch, Rhythm King and Her Friends, Ayesha och Soviac är inbjudna.

Jenina Dahlberg är en av initiativtagarna och håller inte med om att »tjejmusikfester« motverkar sitt syfte. Utan att Ladyfest är till just för att, i alla fall för en kväll, göra så att tjejer är norm. Så än är det nog inte dags att avveckla »tjejfesterna«. Men tänk tanken. Ett experiment. För en dag: Alla musikskribenter, bandbokare, skivbolagsfolk och så vidare var tvungna att betrakta kvinnors produktioner på samma sätt som killars. Vad skulle hända då?