Drowsy: Snow on Moss on Stone

DROWSY

Snow on Moss on Stone
Fat Cat/Border
Betyg: 7

Jag tror inte att Jeff Mangum riktigt menade att ställa till med det rabalder som han gjorde när han skrev och spelade in »In the Aeroplane Over the Sea« för snart tio år sedan. Neutral Milk Hotels korsning av folk och punk genom dåliga förstärkare och tejpade mikrofoner skulle antagligen inte ha blivit mer än ett flyktigt tidsdokument.

Nu blev det ett album som fortfarande gör vågor och ställer till – till och med i det annars så strama, välrakade Europa. När skivan gavs ut igen i höstas bidrog den dessutom till att lite, lite skriva om historien. När dagens popprodigys plockar fram fioler och dragspel, trumpeter och lågstadiets sångbok är referensen Neutral Milk Hotel precis lika självklar som det vid det här laget ganska uttjatade egna folkmusikarvet. Man behövde bara påminnas en
smula om det.

I Helsingfors sitter en av alla de aviga folkrockeuropéer som för länge sedan köpt Mangums opus på import. Tjugotreårige Mauri Heikkinen förvaltar också det arvet väl när han på standardiserat folktolkande singer-songwritermanér återvänder till föräldrahemmet med en handfull meditativa melodier och såväl klassiska popambitioner som vidsträckta idéer.

När det inte riktigt är så bra låter det som en svårt uttråkad José Gonzàlez med färre fingrar. Men när det är som allra bäst är det eftertänksamt, ljuvligt mörkt och med inslag av såväl krokig instrumentering som growl och den kreativa sprängkraft som bara kan hittas i grupper som Guided By Voices, Beat Happening eller just Neutral Milk Hotel. Ni vet, där de faktiska, praktiska förutsättningarna aldrig hindrar en att sträcka sig mot stjärnorna trots att man egentligen vet att man knappast kommer nå längre än till föräldrarnas sovrumsdörr.

När det är som allra bäst är Drowsy just en sådan vild storm i ett vattenglas. Jeff Mangum borde vara precis lika stolt som Mauri Heikkinen själv.

SARA MARTINSSON

2006-06-08