Little Barrie: Stand Your Ground
LITTLE BARRIE
Stand Your Ground
PIAS/Border
Betyg: 7
På stadiga ben mitt i Little Barrie står sångaren och gitarristen Barrie Cadogan från Nottingham, fast övertygad om att inte låta sig rubbas. Sedan debuten för två år sedan har han blivit ännu kaxigare, ännu mer övertygande i sitt försvar av elgitarrens gudomlighet och de simpla, sexigt sliriga rocklåtarnas berättigande.
Han inledde sin karriär med att spela gitarr bakom Morrissey, och man förstår varför den gamle amerikafanatikern fastnade för hans talanger. Cadogan spelar med korta, elektriskt gläfsiga toner som är hämtade direkt från Söderns breda tradition; träskblues, chicken-pickin’ souldramatik, elak funk och grisig rock’n’roll möts under en röst av nonchalant brittisk glåmighet som gör helheten hans egen.
Det svänger till max, rakt igenom, från början till slut. Även om han också stoppar in ett par långsamma, bluesdränkta ballader. Allt medan intensiteten hela tiden skruvas upp; resan från låt ett till låt tio blir lätt en enda väldigt svettig dans. Den här killen går inte att stoppa. Som en korsning av James Brown, Wilko Johnson och den där Duracell-kaninen drar han fram.
Efter sista spåret, när gitarrgnisslet dött ut som en viskning i natten, fumlar man direkt efter repeatknappen på CD-spelaren. Innan man hinner göra det dänger Barrie till en med ett gömt extraspår, en drömsk och sötfunkig sak om flickor och deras något ohälsosamma förhållande till skor.
Som en påminnelse om att han bara inte kan sluta spela. Inte för ett ögonblick tänker sluta spela.
LENNART PERSSON
2007-02-16
