Boots Brown: Boots Brown
BOOTS BROWN
Boots Brown
Slottet/Dotshop.se
Betyg: 8
Mats Gustafsson har spelat med flera fantastiska nordiska trummisar: Raymond Strid, Kjell Nordeson och, på senare tid med supertrion The Thing, Paal Nilssen-Love. I den nya konstellationen Boots Brown finns det inga slagverk över huvud taget. Medlemmar: David Stackenäs (akustisk gitarr, lågbudgetelektronik), Johan Berthling (kontrabas) och Magnus Broo (trumpet). Mats Gustafsson spelar alt-, tenor- och slidesaxofon samt elektronik.
Saknas inte trummor? Det svänger självklart inte på samma sätt, men det är musik fylld av lyhört samspel. En kompis, jazzexpert Olsson, nämner Jimmy Giuffres skivor som en parallell. Den amerikanska blåsaren bröt mark när han valde att spela i sättningar utan trummor i slutet av femtiotalet. Musik jag tyvärr inte hört, men det finns partier som tar avstamp i den tidens jazz, när Berthling vandrar med basen, Stackenäs umgås ovanligt snällt med strängarna, och Broo och Gustafsson lämnar det abstrakta och plockar upp melodiska linjer. Men det är aldrig någon tråkig retrokänsla över låtarna – utan ett modernt möte mellan kammarjazz och fri improvisation.
Det som imponerar mest är balansen. Här finns många stickspår när till exempel Broo ger sig ut på korta, ettriga utflykter som en våryster fjäril och Stackenäs gräver i gitarren med bångstyrig kontroll. Men de håller ihop trådarna snyggt, det känns som de står nära varandra i en kvadrat och nästan kan vidröra varandras instrument, alla är lika delaktiga, påtaglig gruppkänsla över samtliga sju låtar. De smygande inslagen av elektronik skapar en extra klanglig dimension.
Boots Brown kanske inte är den naturliga fortsättningen om man diggar Johan Berthlings lågmälda Tape eller frijazzgaragerockfusionen The Thing. Men det är en spännande skiva av några av Sveriges absolut bästa musiker.
PM JÖNSSON
2007-06-08