Extra Golden: Hera ma nono

EXTRA GOLDEN
Hera ma nono
Thrill Jockey/Border
Betyg: 6

Vare sig den kenyanska bengan eller den närbesläktade och mer kända kongolesiska rumban hör egentligen till den afrikanska musik jag väljer i första rummet. Det blir lätt alltför mjukt, alltför rytmiskt böljande, alltför sött. Mindre doser, javisst, men i längden direkt enerverande.
   Nå, vad får mig då att ändå fastna i Extra Goldens andraplatta »Hera ma nono«? Jo, för i mötet mellan ett gäng kenyanska sångare, gitarrister och trumslagare och ett par amerikanska indierockare (från bandet Golden, med några album på Thrill Jockey bakom sig) uppstår faktiskt en ny nerv, en antydan till välbehövlig kärvhet och ett liksom elakare driv.
   Högst konkret kan det höras i spåret »Obama« (faktiskt en tacksägelsesång till den kenyanskättade presidentkandidaten som personligen ska ha agerat för att styra upp en del visatrubbel inför inspelningarna), en låt som börjar ganska traditionellt men som efter fyra minuter gör en skarp gir in på betydligt hårdare marker med distade gitarrer och aggressivt och rakare trummande. Och plötsligt blir såväl den afrikanska gitarrens porlande melodiositet som den varmt utlevelsefulla sången en skön och blodgivande kontrast till det kritvitt rockiga.
   Tyvärr är det för lite av den här sortens mycket tydliga möten på albumet. Men till exempel »Night Runners« är åtminstone i närheten, med en slags avskalat funkig rytm och snyggt, eggande spel både av leadgitarristen och kompditon. Så pass att jag börjar tänka på Talking Heads liknande inspelningar av afrikainspirerad funkpop. Ett lovande och åtminstone delvis lyckat koncept, men inte färdigarbetat.

PATRIK LINDGREN

2008-02-06