Adam Green: Sixes & Sevens

ADAM GREEN
Sixes & Sevens
Rough Trade/Border
Betyg: 6

Bäst blir det nästan alltid när artisten klarar av att traktera sitt instrument. Lo-fi, replokalsbusig charm och DIY-estetik i all gudomlig ära, men det är roligare på det stencilkopierade fanzinepappret än det är i verkligheten.
   Adam Green utgör tillsammans med Kimya Dawson ena hälften av New York-duon The Moldy Peaches. Just i detta nu alldeles speciellt aktuella i och med deras ansenliga medverkan på soundtracket till Oscars-vinnande independentfilmen »Juno«.
   The Moldy Peaches släppte två album i början av millenniet med något som skulle kunna etiketteras som »corny anti-folk«. Det lät rätt illa, men duons air av högfärdig hipness såväl förlät som framkallade förakt.
   Själv har Green dessutom hunnit med fyra album; detta är hans femte. Som soloartist har han vandrat en annan väg. Borta är det burkiga ljudet och den spretiga amatörismen. Med en sångröst modellerad mitt emellan Johnny Paycheck och Bill Callahan framstår han mer som en klassisk popsmed än som Det Stora Äpplets knasigaste konstskoleelev.
   »Sixes & Sevens« är nog hans bästa stund på jorden. Countryinfluenserna är mer påtagliga, produktionen är bredbentare, låtarna känns självständigare. På det hela taget ser Green mer och mer ut som en färdig artist. Borta är det godtyckliga; kvar är det varaktiga.
   Det här kan nog komma att bli riktigt bra framöver. Inte än, men framöver.
TONY ERNST
2008-03-11