Snoop Dogg: Ego Trippin’
SNOOP DOGG
Ego Trippin’
Geffen/Universal
Betyg: 6
Den här recensionens infallsvinkel är strikt polariserad i det att man nämligen lika gärna – utan att skarva med sanningen – skulle kunna påstå en av två axiomatiska sanningar: Snoop Dogg har aldrig gjort ett bra album samt Snoop Dogg har aldrig gjort ett dåligt album.
Vartenda ett av Snoops album har i själva verket haft lika delar magnifika låtar som helt outhärdliga fillers. Nya plattan följer temat: lite av det ena, lite av det andra. Vi känner vår vovve. Duktig hund. It’s a dog eat dog world. Etc.
Från början var det tänkt att den här plattan skulle låta Snoop botanisera helt ensam bland beatsen och samplingarna. Därav titeln. Det blev inte riktigt så.
Som vanligt finns här flertalet fantastiska låtar, sådana som det känns att Snoop snyter ur sig mellan besöken hos Jay Leno och inspelningarna av en ny softcore-porno. Exempel den här gången är countrystänkaren »My Medicine«, The Time-covern »Cool« och inledande DJ Quik-producerade »Press Play«.
Men av samma natur följer också flertalet tröstlösa låtförsök, samtliga för futila för att vi ska tröska dem här. Snoop är i stort behov av en sorts redaktör.
Sen finns här en invändning till, något som Snoop haft bekymmer med genom alla tider: plattan är för lång, alldeles för lång faktiskt. Hiphopen har fortfarande stora problem att skära, att strukturera, att döda darlings. En tokrolig idé klockan tre på natten i studion när alla är höga som poliser på hästar behöver inte alltid leda till en färdig låt; kan ju ibland kastas och kasseras.
Så här står vi igen, med en ny Snoop-platta. Är det hans åttonde eller tolfte? Jag minns inte. Det går inte riktigt att hålla reda på alla. Plattan är precis som vanligt alltför spretig, alltför lång, alltför dysfunktionell. Den landar dessutom – också precis som vanligt – mitt emellan den gamla klassiska hiphopen med scratch, funksamplingar, battlerap och den nya rappen med gimmickrefränger, ringsignalsljudbild, corny sound.
Och han har således fortfarande inte lyckats göra ett fullödigt album; men här finns å andra sidan en hel hög med låtar som åker rätt in i senaste spellistan på datorn.
TONY ERNST
2008-03-11
