Alf: Tivoliv
ALF
Tivoliv
Air/Warner
Betyg: 8
Vi ska vara glada för Alf Håkan Åkesson. Det är inte så många fler som gör den här typen av hypereffektiv popmusik helt utan krångligheter, onödigheter, överflöd. I alla fall inte så många som gör det lika bra som han.
Även om »Tivoliv« jämfört med föregångarna är lite mer drömsk, aningen mer konturlös, utmärks likafullt de flesta låtar av det där omisskännligt rappa och hamrande drivet som vi lärt oss förknippa med killen från Abbekås. Som en punkrockgenerationens egen Buddy Holly.
Efter två skivor som aldrig riktigt nådde ut så som de förtjänade bröts relationen med storbolaget EMI, detta album ges ut på hans förlag Air Music. Där man brukar tala om den »viktiga tredje plattan« är det knappast fallet här. Alf verkar genuint ointresserad av att uppnå popstjärnestatus, han kommer antagligen fortsätta att göra det han gör oberoende av framgång. På så vis, utan press eller massor av självhävdelsebehov, kan han i lugn och ro ägna all energi åt att förfina sitt hantverk.
Att hans gärning ingalunda står och faller med »Tivoliv« kan man rentav höra. Det må vara en efterhandskonstruktion, men faktum är att han denna gång låter ännu mer bekväm i sina melodier och karaktäristiskt precisa formuleringskonst. Alf formulerar sig som få andra, hans kärnfulla sverigebilder försöker inte göra för stor grej av att vara just sverigebilder. Till skillnad från många alfahannar till landsmän slår han sig aldrig för bröstet med sina ambitioner. Det är väldigt befriande och det är väldigt bra.
PIERRE HELLQVIST
2008-04-08