Mariah Carey: E=MC2

MARIAH CAREY
E=MC2
Island/Universal
Betyg: 7

Ljudet ni hör innan ni börjar spela den här plattan är allt ovidkommande bjäfs som omger Mariah Carey: plockandet av Elvis rekord, skilsmässan och våldsamheterna som föregick den, hennes trademark high pitch-röst, sexstämplen, den där fruktansvärt usla filmen, ryktena om kärleksaffärer, rehabbesök, sinnesjukdom och Gud vet vad.
   Det har aldrig varit lätt att vara Mariah Carey, alla sålda skivor och intjänade miljoner till trots. Det lurar playahaters bakom vartenda gathörn, även när man är den sjätte rikaste kvinnan i US av A.
   Det här är hennes elfte studioalbum och den innehåller hennes artonde singel som parkerar på Billboard-listans förstaplats. Hon är därmed något större än Elvis Presley och något mindre än The Beatles om jag förstått saker och ting korrekt.
Inte för att det egentligen har någonting med musiken att beskaffa. Bara på Jamaica går det att sätta likhetstecken mellan kommersiell framgång och musikalisk genialitet. I övriga världen går det sällan att ta försäljning som intäkt för kvalitet.
   Vad är då detta? Jo, högst kompetent bruks-r’n’b. Låtmaterialet är vackert varierat, sånginsatsen av Ms Carey top notch och produktionerna är så högteknologiska att de hade kunna skicka folk till Saturnus och tillbaka igen. Mariahs speciella sångstil – som låter som om Pro Tools pajat – är intakt och såväl de amorösa anspelningarna som hiphopinfluenserna bygger slott. Ibland av solitt stoff, ibland av luft.
   Bästa låten, som heter »I’ll Be Lovin’ U Long Time«, rullar fram som vore den på väg hem från ett Monster Jam, obesegrad och med fest och firande i sinnet. Men här finns mer godis: »For the Record« är skarpt balladmakande i mellantempo och »Touch My Body« är ren porr; jag vill också att min baby ska pilla på min kropp, hela tiden, alltid.
   Emellanåt blir texttematiken lite enahanda. Det är kärlekens berg och dalbana som avhandlas. Inget annat. Jag undrar vad som skulle hända om ett r’n’b-album tog upp andra angelägnare amerikanska ämnen: kriget i Irak, abortsituationen, vapenlobbyn?
   Där Mariah Carey tidigare har haft svårt att leverera helgjutna album – det har de facto räckt med att skaffa singlarna – har hon nu fokuserat på en fullödig fullängdare. Låtordningen är välavvägd, samtliga spår lever egna liv, det kroknar aldrig.
   Inalles: hennes bästa album.
TONY ERNST
2008-04-15