dEUS: Vantage Point

DEUS
Vantage Point
V2/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 6

Det är nyfikenheten och viljan att komma vidare som gör dEUS till ett av mina absoluta favoritband. Sångaren Tom Barman och en skiftande banduppställning har i snart femton år tagit sig an mängder av stilar och influenser. Från debutens Captain Beefheart-konstigheter och Pixies-larm, över uppföljaren pepprad med Coltrane och Mingus, vidare till techno och vidare utåt, framåt.
   Hemligheten är Barmans förmåga att filtrera alla influenser via hemstaden Antwerpen så att slutresultatet faktiskt låter helt eget. För varje platta har flamländarna hittills överraskat genom att ständigt dra åt rocken ett varv till, och för varje platta har låtarna satt sig först efter många timmars lyssnande.
   »Vantage Point«, döpt efter kvintettens egna studiobygge, är deras femte fullängdare. För första gången sätter sig ett dEUS-album efter bara några kvällar. Det är också första gången som gruppen tar med sig själva som referensmaterial. Fortfarande gör de arty rockmusik med luddiga kanter bättre än de nästan alla andra där ute, men mycket här låter som något de redan spelat in. Huvudspåret och singeln »Slow«, med gästsång av The Knife-Karin, är ett typexempel. Det är samma nedskruvade, sugande gung med pratrefräng som hördes redan på singelspåret »Theme From Turnpike« från 1996.
   Även när Belgiens bästa rockband genom tiderna trampar vatten är de relevanta. Ändå är det nog läge att simma framåt nästa gång, annars börjar sjunkandet.
ANDERS DAHLBOM
2008-04-22