The Kid: Transient Blood

THE KID
Transient Blood
Hybris/Border
Betyg: 6

Det är bara att erkänna att jag ibland blandar ihop dem, kretsen av unga svenska electropopband: TIAC, Lo-Fi-Fnk, Tough Alliance, The Kid…
   Även om jag verkar vara förvånansvärt ensam om att fösa in de senare i den fållan. Alla, inklusive de själva, tycks kalla The Kid för goth. Men jag vete tusan, jag hör inte det i första hand, snarare känns då Manchester-arvet väldigt tydligt – möjligen är det sångerskan Mary-Anne (hej, Sisters of Mercy!) ibland lite gothiga sång och den gärna så The Cure-aktiga gitarren som gör det?
   Nåja, denna göteborgskvartett – bildad i konstskolan Valands källare 2003 – albumdebuterade för två år sen med »La société nouvelle« och redan på nya skivans öppningsspår, »Let’s Go Kid«, känns de New Order-inspirerat melodidrivande basgångarna igen liksom den spralligt (vadå goth?) euforiska stämningen. Titelspåret är en tidig höjdpunkt, med stompigt rytmiska gitarrer och en skön »Friday I’m in Love«-refräng.
   Sedan blir det lite svajigare kvalitativt, men inte utan klass.
   »Bluebird« är till exempel fin och doftar en del Siouxsie & The Banshees, men förstörs bryskt av hopplöst ylande elgitarrer halvvägs in. »Shadow« är också en riktigt bra låt – och okej, inte så lite gothig. Den avslutande tolkningen av Cortex »Mayhem Troopers« låter däremot lustigt nog så hurtig att jag lätt kunde tänka mig exempelvis Universal Poplab göra den, den påminner faktiskt en del om deras cover på Morrisseys »We Hate It When Our Friends Become Successful«.
PATRIK LINDGREN
2008-04-29