Open Trio: Goodbye Everytime

OPEN TRIO
Goodbye Everytime
Found You/Dotshop.se
Betyg: 7

För ett par år sedan golvades jag av Joakim Simonssons album »When We Still Believed in Magic«. Det var jazz som verkligen träffade mig, i klanger, rytmik och vemod. Den blickade bakåt men aldrig rakt in i en nostalgisk återvändsgränd – musiken ledde hela tiden vidare, in i något både sorgligt och vackert, in i såväl folksånger som avantgarde, något jag egentligen omöjligen kunde artikulera men som kändes i hela kroppen.
   För övrigt intryck som allesammans förstärktes när jag kort därpå såg Simonsson och hans kvintett, Pidgin, uppträda live. När jag lämnade den lilla kvartetsbiografen där de hade spelat upplevde jag mig inte nödvändigtvis som en bättre människa, men i alla fall annorlunda. Vissa dagar kan det räcka gott. Under konserten hade väldigt mycket inom mig bubblat upp till ytan. Det hade det kanske gjort ändå, vad vet jag, men att det inte är särskilt många spelningar på senare tid som har klarat av att utlösa en liknande reaktion måste betyda något.
   Hur som helst, när pianisten med »Goodbye Everytime« återgår till det trioformat som han 2003 spelade in Saga-albumet »Colors« med är det första som slår mig hur bekväma Simonsson, Pär-Ola Landin (bas) och Daniel Olsson (trummor) låter i sin improvisation. Här finns inget forcerat, absolut inget hysteriskt, snarare är tonläget ofta rent meditativt – utan att för den skull lida brist på kreativa stickspår. Även om gruppen är hörvärd när den brusar upp eller driver i väg är Open Trio mest oförglömliga när allting tas ner, när lugnet får råda. Eller så är det bara jag som är svag för den typ av urskogssentiment som framför allt titelspåret ger prov på.
   »Goodbye Everytime« övertygar måhända inte på samma blixt från klar himmel-sätt som »When We Still Believed in Magic«, men får mig att bibehålla tron på musikens magi. Vissa dagar kan det räcka gott.
PIERRE HELLQVIST
2008-04-29