The Notwist: The Devil, You + Me
THE NOTWIST
The Devil, You + Me
City Slang/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 5
The Notwist grundades för snart tjugo år sedan i Münchens utkanter som ett punkigt metalband. Men under nittiotalets kombinerade indie- och electronicainflytande förvandlades gruppen till ett slags parallellt Radiohead, fast med mer amerindieprägel – i känsla inte så långt från exempelvis Postal Service. Samtidigt som de var påverkade av det torrt funkiga soundet hos landsmän som Mouse On Mars och Funkstörung.
2002 års album »Neon Golden« blev gruppens stora genombrott och hyllades på flera tunga håll som ett mästerverk. Hela sex år senare är det nu dags för uppföljaren, som visar sig fortsätta i liknande spår.
Öppningslåten »Good Lies« vevas i gång piggt med varsamt knutna shoegazegitarrmattor och mot himlen siktande körer bakom Markus, en av två bröder Acher i bandet, sköra sång. »Where in This World«, albumets förstasingel, drar åt plottrig electronica, ungefär som Björk lät kring »Vespertine«. »Gloomy Planets« är också bra, men nu med utpräglat akustisk botten.
En mycket stark inledning på många sätt, dessutom representativ för skivan i sin helhet. Men redan här väcks en viss känsla av ljumhet och insikten att, tja, det här låter ju ungefär som senast.
Ungefär som all musik av det här slaget har låtit ett tag nu.
Och hur mycket jag än lyssnar släpper inte den där kluvenheten: Jo, jag hör att det här är bra, riktigt bra till och med. Men, jag har hört allt förut. Och det skapar en upplevelse, sann eller falsk, att The Notwist framför musik i en viss färdig genre. Och det är ju inte så förbannat kul.
PATRIK LINDGREN
2008-05-13
