Stephen Duffy & The Liliac Time: Runout Groove




STEPHEN DUFFY & THE LILAC TIME
Runout Groove
Bogus Frontage/Bonnier Amigo
Betyg: 9

En gång för många år sedan såg jag Stephen »Tin Tin« Duffy vid en uteservering i centrala London.
   Han bar pilotglasögon och en kortärmad, armégrön skjorta. Mitt emot honom satt en dam i yngre medelåldern. Då och då la Stephen sin hand på hennes, men allt som oftast skrattade de bara. Ett slags vuxet fnitter man sällan hör numera, annat än i svenska matinéfilmer från femtiotalet eller hos äldre män som samlar på frimärken.
   Jag har alltid tyckt om Stephens musik. Att han hade den goda smaken att lämna Duran Duran, bandet han startade tillsammans med barndomsvännen John Taylor, innan de hunnit ge ut sitt första album gjorde så klart sitt till. Att han bildade folkpopensemblen The Lilac Time i en tid när Wet Wet Wet barrikaderat brittiska topplistor likaså. Men det är framför allt de enskilda sångerna som gjort Tin Tin oumbärlig i mitt liv. »Return to Yesterday«, »It’ll End in Tears« och »Holte End Hotel« överträffar samtliga Lloyd Coles bästa singlar.
   »Natalie«, från hans första soloalbum »Music in Colors«, sammanfattar dessutom hans sympatiska parallelluniversum i några få kärnfulla rader. Natalie.   Hon som alltid varit närvarande i hans texter, mellan varje rad av smärta och glädje. Hon som såg ut som en ung Isabelle Huppert. Hon som alltid kom undan.
   Hon är närvarande på »Runout Groove« också. Men Tin Tin är äldre nu, hans världsbild likaså. Redan på »Keep Going«, hans senaste album tillsammans med The Lilac Time, sjöng han moget om hemlandets tillstånd och kärleken till hustrun Claire Worall. Men här tar han ännu ett steg. Sånger som »Driving Somewhere«, »A Dream of a Girl« och »Happy Go Lucky« är melankoliska berättelser om en vuxen mans självbild och bakgrund, omsorgsfullt inramade i brunt och grönt.
   Efter att ha försörjt sig som låtskrivare och turnégitarrist åt Robbie Williams under huvuddelen av nittiotalet har Stephen Duffy nått fram till en nyvunnen värdighet som låtskrivare och sångare.
   »Runout Groove« är hans finaste album sedan »Music in Colors«. Av skivans tolv sånger tillhör flertalet det främsta han spelat in sedan han för allra första gången sjöng om Natalie.
NIKLAS ELMÉR
2008-05-20