Bonnie ’Prince’ Billy: Lie Down in the Light
BONNIE ’PRINCE’ BILLY
Lie Down in the Light
Domino/Playground
7
Fotat omslaget till Slints »Spiderland«, filmat med både John Sayles och Kanye West och odlat amerikansk indierocks finaste helskägg (okej, efter Doug Martsch). Få singer-songwriters har ett lika spretigt som imponerande CV som Will Oldham. Få har också byggt upp ett lika omfångsrikt musikuniversum på kort tid. »Lie Down in the Light« är hans nionde fullängdare som Bonnie ’Prince’ Billy på tio år, icke inräknat livesläpp och samlingar.
Det finns de som avgudar allt Oldham gör, som hänförs så fort trettiosjuåringen tar upp den akustiska gitarren och sluter ögonen. Jag har svårare att gå ner på knä.
»Lie Down in the Light« är, som de flesta andra plattor där Oldham är inblandad, varken dålig eller fantastisk. Jag har aldrig fallit för Oldham som för Jason Molina eller Sam Beam, men kanske har jag bara inte förstått än. Han gör i grunden vacker americana med ljusa stämband, varma livsbetraktelser med – om man pillar under ytan – en hel del humor och lite ironi. Kanske låter han denna gång lite gladare och mer uppsluppen än tidigare? Många stunder är det hur som helst samling vid lägerelden, en efter en sätter de sig och tar upp instrument, Ashley Webber från Pink Mountaintops lägger exemplariska andrastämmor, Lambchop-kufen Mark Nevers ställer in rattarna på bandspelaren och du, du lägger dig ner på marken i ljuset från glöden och somnar in till fina visor om livet, kärleken och allt. Gott så.
ANDERS DAHLBOM
2008-05-27