Diverse artister: Thank You for the Music
DIVERSE ARTISTER
Thank You for the Music
Licking Fingers/Playground
7
När Sveriges handelsminister Ewa Björling invigningstalade vid Stockholm Fashion Week i början av 2008 förklarade hon att svenskt mode numera inte längre enbart är en inhemsk angelägenhet, utan en exportsuccé med betydelse för Sveriges roll i världen.
»De framgångar och det erkännande som svenskt mode och svensk design har utomlands bidrar inte bara till branschens framgångar, det är värdefullt även för sverigebilden i en bredare mening.«
För nästan tio år sedan åkte Leif Pagrotsky till MIDEM-mässan i Cannes för att på liknande sätt marknadsföra svensk popmusik. Tillsammans med medlemmar ur Abba, Roxette och The Cardigans höll han i ett seminarium under namnet »The Swede Sound of Success«.
»Jag lyssnar uteslutande på amerikansk och engelsk pop«, pöste Per Gessle från bakom ett provisoriskt uppställt podium. »Det finns inget svenskt sound«, gäspade Peter Svensson. På efterfesten bjöds på köttbullar och champagne.
I dag pratas det inte längre om svenska exportsuccéer med samma självklarhet som för tjugo eller tio år sedan. Banden vi en gång förknippade med detta kraftuttryck, Abba, Roxette och Ace Of Base, är anakronismer och Sveriges Exportråd talar hellre om det svenska modeundret, inte helt oväntat med samma ihåliga entusiasm som de för tio år sedan talade om det svenska musikundret.
Men svensk popmusik sträcker sig numera längre än den gjorde för tjugo eller tio år sedan. Detta trots, eller tack vare, att den inte längre riktar sig primärt till utlandet, utan är fullständigt nöjd med en publik till nittionio procent bestående av utlandssvenskar och nära bekanta. När Sarah Assbring, vanligtvis känd som El Perro Del Mar, intervjuades i Svenska Dagbladet i samband med utkomsten av sitt senaste album »From the Valley to the Stars« pratade hon om sin ambition att tonsätta det andliga sökandet i svensk prosa och poesi. »Jag läste framför allt mycket Harry Martinson och andra författare som skriver mycket om andligt sökande som ofta landar i barndomen. Ur det växte det fram en idé att skriva visor, snarare än poplåtar.«
Dagens svenska popmusiker vet att renodla det särpräglat inhemska och personliga. Det de växte upp med, som är deras eget och som ingen annan kan skildra förutom de själva.
När Jens Lekman sjunger om bingohallar i Göteborg eller Anna Järvinen om uppväxtåren i Täby fångar de allmängiltiga platser, skeenden och känslor som svensk popmusik traditionellt sett alltid värjt för.
Samlingsalbumet »Thank You for the Music«, föredömligt utgiven av The Concretes egen etikett Licking Fingers, sammanfattar en tid i svensk musikhistoria som pågår, men också upptakten till en period i vardande. Musik med det gemensamt att den inte kunde ha gjorts någon annan stans i världen än i Värnamo, Stockholm, Göteborg, Jönköping, Piteå eller Gävle.
Mest mångbottnat blir det när Anna Järvinen öppnar upp för ett vidare perspektiv i »Svensktalande bättre folk« – vilka vi är och på vilka grunder vi definierar oss själva utifrån vår nationalitet. Det är en modig, om än omedveten, inledning på ett samlingsalbum och därefter låter »Thank You for the Music« annorlunda. Jens Lekmans metaforer känns plötsligt krystade, Shout Out Louds studentikosa och Those Dancing Days som ett ofrivilligt B-52’s.
Men för andra innebär förskjutningen, att musiken lämnar sin ursprungliga kontext, att perspektivet klarnar. Efter en timme med »Thank You for the Music« omvärderar jag Lykke-Lis debutalbum från tidigare i år, inser att Frida Hyvönens »Music From the Dance Performance Pudel« antagligen var ett av förra årets bästa album och ångrar att jag inte lagt notis om Wildbirds and Peacedrums tidigare.
Skivan ger ingen heltäckande bild av svensk popmusik, så här ett knappt decennium in på tjugohundratalet. Därtill är urvalet alltför snävt.
Men sett som fragmentarisk deldokumentation av en tid som pågår, och upptakten till en period i vardande, är den i stort sett oklanderlig.
NIKLAS ELMÉR
2008-05-27
