Melo: Off My Chest

MELO
Off My Chest
Raw Fusion/Border
Betyg: 7

Han har dragit på det ett tag, Nils Tull. Man brukar tala om den svåra andra plattan, men för den finaste sångfågel som Sverige hört på år och dagar var knäckfrågan att få ur sig den första. Tiden har gjort att han nu – omkring fem år efter släppet av sin första, fina demo – inte längre känns som en debutant.
   Karin Glenmarks tjugoåttaårige son gör med sin albumdebut ett ödmjukt inlägg i den svenska souldebatten. Med försiktigt tassande, organiska ljudspår berättar han känslomättade historier med klart Stevie Wonder-influerad röst. På sångstämmorna, den ena vackrare än den andra, märks det att han dessutom lyssnat mycket – kanske lite för mycket – på D’Angelo. Även Donny Hathaway ekar mellan väggarna i »What’s New«. Singeln »Real Slow« är r’n’b av klassiskt nittiotalssnitt, slickt och snyggt så det förslår.
   Förutom producenthjälpen som Melo har fått från sin vapendragare, superhouseproducenten Rasmus Faber, är skivan i övrigt helt hans eget verk. En liten invändning bara; nog för att de är bra, men hade det inte känts fräschare ifall flera år gamla »Organics« och »Moody Melo« hade fått lämna plats för ett par tidigare ohörda spår?
   Hur som helst är Melo en oförskämt begåvad sångare som vi ska vara stolta och tacksamma över att ha i vårt land, ett land där alla med en gnutta intresse för soulmusik borde höra »Off My Chest«.
NICOLA PRYKE
2008-06-03