Diverse artister: Gothenburg 08
DIVERSE ARTISTER
Gothenburg 08
Fang Bomb/Dotshop.se
Betyg: 7
När jag flyttade till Göteborg för arton år sedan hade skivbolaget Radiums storhetstid redan varit. Det var egentligen långt senare som Göteborgs underjordiska åttiotal aktualiserades på nytt. I synnerhet när en yngre generation – med skivbolaget (med mera) Ideal i spetsen – fungerade som en länk mellan det förgångna och nuet. En liknande experimentlusta, samma typ av möten mellan konst och musik, och Radium-namn som CM von Hausswolff och Henrik Rylander fick en given plats även på nollnolltalet.
Fang Bomb-samlingen »Gothenburg 08« har inspirerats av »Gothenburg 84«, den första skivan med ett urval göteborgsmusiker som Radium släppte under åttiotalet. Tio tidigare outgivna låtar med några av dagens mest intressanta musiker. Om man som jag har följt den här scenen på nära håll är det inte mycket som överraskar. Det hade varit roligt med fler okända namn, fler oväntade kort, men det är till stora delar bra låtar som berättar mycket om stadens experimentella elektroniska musik i dag.
Det är en stark inledning med Viktor Sjöberg och Jonas Lindgrens »Guldheden«. Ett suggestivt och melodiskt dronestycke som zoomar in människor och miljöer i ett av stadens områden. Anders Dahl lägger sig nära marken, när solitära klanger möter brus och spilljud. Han undersöker och betraktar ljuden med ett osynligt mikroskop. »Mot Döden« med Sewer Election knastrar sig in i en mystisk tunnel som ett eggande förspel till Dead Letters Spell Out Dead Words majestätiska »Facelessness Erases Every Trace of Humanity«. Med samplad (?) sång och elak dragningskraft tar sig Thomas Ekelund in i nya territorier.
Tsukimonos droneskiva på Kning Disk förra året var lysande. »Moan Jar« är däremot onödigt spretig. Då är jag mer förtjust i Jasper TX:s vilande ambient. Joel Brindefalks fladdrande glitchnoise känns ospännande. Men de två korta låtarna med Porn Sword Tobacco bryter av fint mot samlingens mörkare tongångar. Glimtar av ett romantiskt skimmer, musik som glider in i salongerna med ett lurigt leende.
Den tydligaste kopplingen mellan de olika Gbg-epokerna är The Skull Defekts bidrag »Invocation of Brother Rune Lindblad«. Radium gav ut ett dubbelalbum med Rune Lindblad (1923–1991) och Skull Defekts skalpellminimalism försöker kontakta den elektroakustiska pionjären. Vid en omtalad konsert 1957 jämförde en recensent Lindblads musik med bullret från Götaverken. Kanske är det därför en svartvit bild på Eriksbergsvarvets mekaniska verkstad finns i skivan som även har ett av de finaste omslag jag har sett. Ett foto på en av pelikanerna i Slottsskogen. Och läckra konstnärligt utformade skivor är ju extra värda att uppmärksamma i dessa MP3-tider.
PM JÖNSSON
2008-06-10
